Narkotikadöden kräver handling nu, Wikström

Naloxon fungerar som ett motgift mot heroin och andra opiater och opioider genom att, lite förenklat, ”knuffa ut” opiaten ur hjärnans receptorer så att andning och cirkulation kommer igång igen. Det är ett säkert läkemedel som använts i över 40 år runt om i världen för att rädda liv. Det har minimala och sällsynta biverkningar, och saknar helt missbrukspotential.

Idag används läkemedlet av ambulanspersonal och på akutmottagningar runt om i Sverige. Men någon utdelning genom sprutbytesprogram eller via brukarkollektivet och deras vänner och anhöriga sker inte, trots att Världshälsoorganisationen rekommenderat sådan utdelning sedan 2014. Senast i december sa folkhälsominister Gabriel Wikström att inget nationellt Naloxonprogram var aktuellt, eftersom pilotprojekt redan var på gång i de två nämnda länen. 

Vi välkomnar att Centerpartiets vice ordförande, läkaren Anders W Jonsson, nu väcker frågan i socialutskottet efter Läkemedelsverkets beslut. Det är även bra att han uppmanar utskottet att bjuda in företrädare för beroendevården, Läkemedelsverket och socialdepartementet till riksdagen för att diskutera Naloxon.

Men vi vill uppmana Jonsson att även bjuda in Brukarförenigen för att ge sitt perspektiv. Föreningen har unik erfarenhet av Naloxonutdelning och att leda utbildningar om hur läkemedlet ska användas. Den har värdefull kunskap att bidra med.

För att komma till bukt med den höga narkotikadödligheten behövs ett helhetsperspektiv. Torkel Richert, forskare i socialt arbete vid Malmö Högskola, föreslår i vår kommande bok tre delmål för att minska narkotikadödligheten:

1. Så få som möjligt ska använda narkotika
2. Så få inträffade överdoser som möjligt
3. Så få överdoser som möjligt ska leda till dödsfall

För att nå målen behövs en nationell strategi, men Naloxonutdelning till människor som riskerar att bevittna en överdos kan inte vänta. När Läkemedelsverket knuffat tillbaka oss på ruta ett måste Gabriel Wikström tänka utanför boxen.

Vi vill se Naloxon receptfritt på apoteken, vilket finns i Kanada, och kostnadsfritt via sprututbyten, frivilligorganisationer som härbärgen, dagcenter och andra inrättningar där narkotikaanvändare uppehåller sig, samt via brukarorganisationer och deras nätverk. Kanske är just receptfrihet ett sätt att komma runt Läkemedelverkets argument, nämligen att det inte är möjligt att förskriva eller dela ut läkemedel om det inte finns en identifierad patient?

Forskningen är entydig: Naloxon är säkert, biverkningar sällsynta och milda, och läkemedlet kan inte missbrukas. Vem som helst kan lära sig att identifiera en överdos och administrera Naloxon. Det finns beprövad erfarenhet från distributionsprogram från andra länder, bland annat Norge. Det finns helt enkelt inte några argument som kan rättfärdiga att ett nationellt Naloxonprogram inte påbörjas idag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.