Debatt
Välfärd
18 september 2018 kl 05:00

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

När kommer egentligen välfärdens kostnadskris?

Det finns utrymme för både kvalitetshöjningar och kostnadsminskningar inom välfärden. När ska kommun- och landstingspolitiker lyfta blicken och verka för en välfärd som levererar mer och kostar mindre? 

Det här är en opinionstext

Andreas Bergström
vice vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

Det finns en ständig oro i kommuner och landsting för att kostnaderna för välfärden ska skena i framtiden. Oron bygger ofta på en alltför enkel analys, som inte stämmer med utvecklingen hittills.

De offentliga utgifterna för välfärdstjänster som rättsväsende, vård, skola och omsorg har varit anmärkningsvärt stabila i drygt 30 år, kring 27 procent av BNP, trots att andelen äldre har ökat kraftigt och politiska beslut som har gjort att förskola, fritids och högre utbildning har expanderat. Den som har hört larmrapporterna om stigande kostnader sedan åtminstone 2002 börjar nog undra när den där katastrofen egentligen kommer.

Bilden av en kommande kostnadsexplosion sattes av en rad rapporter från SKL, regeringens långtidsutredning 2003/04 och den så kallade Borgkommissionen 2010, som jobbade på gemensamt uppdrag från Timbro och Arena Idé. Eftersom flera av rapporterna börjar bli gamla är det lätt att se att deras prognoser inte slog in. Trots det möter jag ständigt välfärdspolitiker och debattörer som utgår ifrån dem.

I några fall byggde prognoserna på ständigt stigande efterfrågan på offentliga välfärdstjänster. Tanken är att tekniska effektiviseringar gör varor billigare och att folk då får pengar över som de vill lägga på välfärdstjänster. Men varor blir inte alltid billigare. De ersätts av varor av högre kvalitet eller med fler funktioner. Min senaste mobiltelefon kostade mer än den första jag köpte 1996. Dessutom tillkommer ständigt nya varor och tjänster att lägga pengarna på.

Att efterfrågan på välfärdstjänster ökar i framtiden är därför möjligt, men inte nödvändigt. Och de tjänster som i så fall efterfrågas är inte nödvändigtvis sådana som framtidens politiker kommer bedöma ska ingå i det offentliga åtagandet. Kanske kommer vi tvärtom betala mer själva, eftersom en stor grupp äldre har mycket god ekonomi tack vare fastigheter som har stigit i värde.

Ett annat tankefel har varit att pensionsåldern står still och att äldre behöver vård och omsorg vid samma ålder även i framtiden, samtidigt som de lever allt längre. Det stämmer inte med den historiska utvecklingen. Den faktiska utträdesåldern från arbetsmarknaden stiger stadigt och vårdbehoven skjuts uppåt i åldrarna.

På senare år har det kommit en del mer balanserade beräkningar. Konjunkturinstitutet presenterade 2016 ett scenario med mer realistiska förändringar av pensionsålder och behov, där kostnaderna för välfärdstjänster ökar med knappt tre procent av BNP till 2040. Även om alltihop skulle finansieras med skattehöjningar så skulle Sverige ligga klart under tidigare toppnivåer för skattekvoten.

Slutligen är det dags att uppmärksamma den revolution inom automatisering och digitalisering som nu pågår. Automatisering har tidigare huvudsakligen påverkat industrin, men påverkar nu alltfler tjänster. Det vore spekulativt att nu sätta siffror på hur det kan påverka vård, skola och omsorg.

Men Ekonomirapporten från SKL i år tar upp ett antal intressanta områden som distansmedicin, bättre journalsystem, beslutsstöd inom medicin, trygghetskameror och videosamtal för äldre, fjärrundervisning, rättning av digitala prov med mera. Här finns ett utrymme för både kvalitetshöjningar och kostnadsminskningar.

Just nu står vi inför en puckel i vård och omsorg, med ett antal stora årskullar som är 68 till 75 år. Årskullarna därefter är desto mindre. Det vore uppfriskande om några kommun- och landstingspolitiker vågade lyfta blicken och sätta som mål att välfärden ska leverera mer och kosta mindre om tjugo år än idag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 18 september 2018 kl 05:00
Uppdaterad: 21 september 2018 kl 13:39

Skribent

Andreas Bergström
vice vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores