Debatt
Utvisningar
11 augusti 2017 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

”Något är fel när arbetande människor utvisas”

Exemplen har nu blivit så många att det är svårt att hålla koll på dem. Usman Asif, Dominic Uche Emenike och stjärnprogrammeraren Tayyab Shabab är bara tre exempel på hur en stelbent svensk byråkrati utvisar arbetande människor som betalar skatt och bidrar till samhället. 

 

Det här är en opinionstext

Det är något fundamentalt fel i svensk politik när arbetande människor utvisas. Vi måste tvärtom ge fler chansen till jobb och företagande.
 
Jobb är en nyckel till gemenskap och avgörande för människors makt över sin vardag. Den som inte har ett arbete tvingas leva på bidrag och hamnar lätt i utanförskap. Därför måste en solidarisk asylpolitik kombineras med en väl fungerande integrationspolitik som fokuserar på jobb. Hinder som står i vägen för jobb, företagande och egenförsörjning måste rivas.
 
Liberalerna och Alliansen genomförde under tiden i regeringsställning en rad viktiga reformer på integrationsområdet. Vi såg till att Arbetsförmedlingen tog över huvudansvaret från kommunerna för att alla direkt efter uppehållstillstånd skulle få en koppling till arbetsmarknaden. Vi såg också till att varje nyanländ numera har rätt till en etableringsplan där det alltid ska ingå arbetsmarknadsinsatser och studier i svenska och samhällsorientering.
 
Till skillnad från vad som ibland görs gällande i debatten förbättrades integrationen enligt flera indikatorer under alliansregeringen. Exempelvis ökade sysselsättningen med över 200 000 bland utrikes födda mellan 2006 och 2014.
 
Att utvecklingen
faktiskt går framåt är viktigt att komma ihåg. För även om det fortfarande finns stora problem i svensk integrationspolitik måste vi påminna oss om att Sverige har alla förutsättningar om vi är modiga nog att fatta rätt beslut.
 
För att klara den omställning
som en åldrande befolkning innebär måste integrationen bli mycket bättre än i dag. Kraven på att delta i etableringsinsatser måste stärkas. Offentliga insatser fyller en funktion men kan bara vara komplement till individens egna insatser. 

Den som inte anstränger sig måste direkt få sin etableringsersättning sänkt eller indragen. Detta fanns med i den etableringsreform vi genomförde under Alliansregeringen, men det har inte fungerat tillräckligt bra i praktiken.
 
Bland de nyanlända finns samma bredd av kompetenser och erfarenheter som bland oss som redan är etablerade i Sverige. Trots det har vi allt för länge försökt stöpa alla nyanlända i samma form. Exempelvis har SFI-undervisningen under allt för lång tid inte anpassats till att det finns såväl knappt läskunniga som professorer bland de som beviljas uppehållstillstånd.
 
Många nyanlända har
god erfarenhet av entreprenörskap som inte tas tillvara i Sverige. Migrationsverket och Arbetsförmedlingen ska ges i uppdrag att identifiera dessa så att de snabbare kan dra nytta av sina erfarenheter som företagare. Det kan ta år och månader tills en nytillkommen har kommit i jobb. Det är ovärdigt för den enskilde och ett slöseri med arbetskraft och kompetens som vårt samhälle behöver.

Vid sidan av tydligare förväntningar på nyanlända måste även svensk arbetsmarknad reformeras. I ett internationellt perspektiv är de lägsta lönerna enligt svenska kollektivavtal exceptionellt höga på stora delar av arbetsmarknaden. För att ge plats och självkänsla till alla de som ännu inte har hunnit utbilda sig måste det vara möjligt att arbeta med okvalificerade arbetsuppgifter till betydligt lägre löner än i dag.
 
Vi liberaler tror på människan och människans potential. En egen lön, egna tillgångar och en möjlighet att kunna starta och driva företag är allmängiltiga frihetsbudskap som tjänat framåtskridande samhällen i hundratals år. Detta budskap gäller i alla tider, i alla länder och för alla grupper. Det är detta som en förstärkt arbetslinje och tydliga förväntningar i integrationspolitiken handlar om.
 
Sverige har genom åren varit mycket framgångsrikt tack vare öppenheten mot omvärlden och öppenhet för förändring. För fortsatt förbättring i integrationspolitiken behövs både och: både höga förväntningar och tillförsikt om att utvecklingen går framåt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.