Debatt
Jämställdhet
12 januari 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

När ska vi ta itu med löneskillnaderna?

I flera yrken skiljer det tusentals kronor i lön varje månad beroende på om arbetet utförs i den kvinnodominerade välfärden eller i en mansdominerad sektor. Under en livstid handlar det om miljontals kronor som en medarbetare går miste om. Arbetsgivarna måste nu ställa sig frågan – vilka villkor krävs för att rekrytera de bästa medarbetarna till framtidens välfärd?

Det här är en opinionstext

I branscher och sektorer där de flesta medarbetarna är kvinnor tjänar alla, både män och kvinnor, mindre än där de flesta medarbetarna är män. Dessa strukturella löneskillnader drabbar välfärdens medarbetare hårt. Vision har, med hjälp av Statistiska centralbyråns statistik, räknat på hur löneskillnaderna slår mot några yrkesgrupper:

En it-tekniker som jobbar i en kommun går varje månad miste om 9 200 kronor jämfört med om hen hade jobbat i en mansdominerad sektor. Under ett arbetsliv handlar det om närmare fem miljoner kronor i lägre lön och avtalsförmåner.

En ekonom som jobbar i en kommun går varje månad miste om 7 800 kronor jämfört med om hen hade jobbat i en mansdominerad sektor. Under ett arbetsliv handlar det om drygt 4,3 miljoner kronor i lägre lön och avtalsförmåner.

En personal- eller HR-chef som jobbar i en kommun går varje månad miste om 8 700 kronor jämfört med om hen hade jobbat i en mansdominerad sektor. Under ett arbetsliv handlar det om drygt 4,4 miljoner kronor i lägre lön och avtalsförmåner.

Det är svindlande summor, som saknar förklaringar. Utom den att arbetet i kvinnodominerade branscher och sektorer värderas lägre än arbetet i de mansdominerade. 

Detta slog också Delegationen för Jämställdhet i arbetslivet (JA-delegationen) fast i sitt slutbetänkande i juni 2015. JA-delegationen räknade ut att den strukturella löneskillnaden mellan de offentligt finansierade kvinnodominerade yrkena och likvärdiga privata mansdominerade yrken var 65 miljarder kronor per år.

Och de ojämställda lönerna riskerar att bli ett reellt problem, inte bara för den enskilda medarbetaren.

Välfärden står inför ett stort rekryteringsbehov de kommande åren och för att säkra kompetensförsörjningen behöver arbetsgivarna erbjuda konkurrenskraftiga löner och villkor. Redan i dag uppger nästan nio av tio personalchefer i Sveriges kommuner att det kommer att bli svårt att rekrytera medarbetare med rätt kompetens inom flera viktiga yrken de närmaste åren. 

På många håll i landet har Vision en bra dialog med arbetsgivare som insett att löner och villkor är en bärande del för att få behålla och kunna rekrytera de bästa medarbetarna till framtidens välfärd. På andra håll måste nu politikerna i kommuner, landsting och regioner stiga fram och ta sitt ansvar som arbetsgivare. Det handlar om att bedriva en ansvarsfull lönebildning, där medarbetarna i kvinnodominerade yrken, branscher och sektorer tillåts en högre löneökningstakt under några år.

Precis där höjer några på ögonbrynet och ställer frågan – hur vi ska ha råd med det? Men frågan som ska ställas är istället – har vi råd att inte göra det? 

Arbetsmarknadens parter måste nu tillsammans våga tänka nytt och gå utanför de ramar som hittills har begränsat oss. Det är också dags att börja föra en dialog om möjliga finansieringslösningar för att komma tillrätta med de strukturella löneskillnaderna.

Inför valet 2014 skrev nuvarande arbetsmarknadsministern Ylva Johansson, då ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, i sin blogg att hon var ”vansinnigt trött på att kvinnor tjänar mindre än män”. Det är Vision också. Och vi är trötta på att medarbetare i hela branscher och sektorer betalas mindre – för att de har flest kvinnliga kollegor. 

Från regeringens sida är det märkligt lite handling i frågan, trots att den i stor utsträckning kommer att påverka framtidens välfärd. Nu hoppas vi att arbetsgivare i kommuner, landsting och regioner plockar upp bollen. Att de tar chansen att skapa framtidens välfärd där de allra bästa medarbetarna vill arbeta.

Det är dags att vi tillsammans tar itu med löneskillnaderna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.