Transportgate Hela debatten

”Myndigheternas respekt för lagarna brister”

Transportstyrelsens, numera avsatta, generaldirektörs beslut att göra ”avsteg från lagen” är ett symptom på en mycket allvarlig problematik, nämligen myndigheternas bristande respekt för lagarna.

Få kan ha missat den uppmärksamhet som Transportstyrelsens hantering av IT-tjänster har föranlett. Det är högst graverande att den nationella säkerheten sätts på spel och att även känsliga personuppgifter kan riskera att falla i händerna på obehöriga.

Inställningen att lagar och bestämmelser kan ses som rekommendationer som myndigheter får bortse från när de finner det praktiskt lämpligt torde ha sitt huvudsakliga ursprung i de kommunala förvaltningarna. Där odlas på sina ställen en kultur där det anses oproblematiskt att sätta sig över gällande bestämmelser, om man anser sig ha tillräckligt goda skäl. 

En sådan inställning är inte enbart cynisk, den utgör dessutom ett demokratiproblem och visar att den enskilda beslutsfattaren missuppfattat sitt formella mandat.  

Den offentliga makten utövas under lagarna, anges högtidligt i den svenska grundlagen. Men vad händer egentligen när enskilda tjänstemän gör ”avsteg från lagen” och istället fattar beslut efter eget huvud?  Normalt ingenting eftersom det konstitutionella skydd för allmänheten som tidigare fanns i form av straff för tjänstefel numera är kraftigt urholkat. 

Brottsbalkens tjänstefelstadgande begränsar sig numera till att avse endast beslut som innefattar ”myndighetsutövning”. Vad som avses med ”myndighetsutövning” finns (numera) inte närmare definierat i lagstiftningen. Därför kommer bestämmelsen nästan aldrig till användning. Endast undantagsvis, när poliser eller väktare har gått för långt och missbrukat sitt lagstadgade våldsmonopol, eller domare har varit försumliga i sin dömande verksamhet, utkrävs som regel tjänsteansvar.

I denna rättsliga gråzon frodas allsköns lagöverträdelser, alltifrån underprisförsäljningar av allmän egendom. Till exempel den ökända Serafen-affären där en enskild tjänsteman vid Stockholms läns landsting för några år sedan sålde ut en vårdcentral för nästan ingenting eller olagligt skattefinansierat stöd av rent kommersiella verksamheter, till exempel ett kommunalt bekostat affärsflyg. 

Fram till 1976 hade vi i Sverige ett mer heltäckande straffsanktionerat tjänsteansvar – det så kallade ämbetsmannaansvaret. Den som åsidosatte sina skyldigheter enligt lag kunde dömas till böter eller i allvarligare fall till och med fängelse. Även skyldighet att betala skadestånd kunde därmed bli aktuellt för beslutsfattaren. Detta gjorde att beslutsfattare på olika nivåer inom myndigheterna var noga med att kontrollera, förankra och dokumentera lagligheten av sina beslut, så att de blev rätt i slutändan. 

Genom att tjänstefelsstadgandet numera har luckrats upp till att endast avse beslut i samband med myndighetsutövning faller de flesta åtgärder inom offentlig förvaltning utanför det straffsanktionerade området, med den effekten att respekten för lagar och regler bland myndigheternas beslutsfattare kraftigt har devalverats. Även respekten för JO:s tillsyn har minskat i motsvarande mån, eftersom JO inte längre utför åtal i någon nämnvärd omfattning. 

Det ovan beskrivna problemet med domstolstrots och lagtrots är väl känt inom litteraturen, och har även varit föremål för flera utredningar. Respekten för de demokratiskt fattade regelverk som kommit till uttryck i lag eller annan författning måste återskapas ute i de offentliga förvaltningarna – både i statlig och kommunal sektor. Ett stort steg på vägen vore återinförandet av ett utökat tjänstemannaansvar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.