Den pågående slöjdebatten har fått delar av borgerligheten att se rött. De mer konservativa skriker numera högt om förbud och förtryck så fort en slöja skymtar i offentliga sammanhang. Exempelvis har M-politiker i Norrköping förordat förbud mot slöja i kommunalt informationsmaterial.
De som skriker högt menar väl, de vill få bukt med den hedersproblematik och det tvång som för många kommer med slöjan. Men att dölja minoritetsuttryck som slöjan i kommuners reklam löser dock inget av problemen. Förslaget skulle snarare försvåra integrationen för kvinnor som faktiskt lever under förtryck.
Slöjförbud i offentlig reklam motiveras ofta med att det måste bli enklare att komma in i den svenska majoritetskulturen. Att då normalisera utryck som slöjan skulle, enligt den konservativa skaran, försvåra den processen.
Vad som dock helt glöms bort är att människor från andra kulturer kanske inte till hundra procent vill ta del av den svenska kulturen, utan kanske vill skapa sin egen identitet. En identitet som innefattar det bästa av den svenska kulturen men även det bästa av den egna.
Att från offentligt håll försöka radera ut minoritetsuttryck i kommunikationen förmedlar budskapet att det är vår kultur som gäller. Det ställer minoriteter inför ett orimligt val; behåll din egen kultur eller överge den och anslut dig till majoritetskulturen.
Läs också
Ett sådant val hjälper inte kvinnor som lever under tvång och förtryck, det skulle snarare försvåra deras situation. Att försöka utradera minoritetsuttryck från det offentliga rummet kommer enbart att resa en barriär mellan majoritet och minoritet. En barriär som kommer att försvåra just den integration som är en del av lösningen för dem som lever under tvång. Om utsatta kvinnor genom offentlig reklam i stället får se andra kvinnor - från samma kultur och samma religion - aktivt delta i majoritetskulturen kan det skapa hopp om att det finns en väg ur förtrycket, som inte innebär att behöva slänga hela sin kultur och identitet i papperskorgen.
Slöjans kritiker har dock rätt på en punkt; att bärandet av slöjan i vissa fall går hand i hand med tvång och hedersförtryck. Men det gäller att inte fastna i tron på att intuitiva förbud alltid är lösningen. Det är inte klädesplagget som är problemet, utan tvånget och hederskulturen och det är just där fokus bör vara. Det är på tiden att vi för en diskussion kring vilken typ av lagstiftning som bäst kommer åt de komplexa begränsande kulturella strukturer som hedersvåld utgör.
Det tvång och förtryck som en del bärare av slöjan utsätts för löses helt enkelt inte genom att ställa orimliga krav och resa barriärer. Lösningen ligger delvis i stället i en integration som tillåter olikheter, en integration som inte kräver fullständig likformighet. Människor måste ges möjlighet att skapa sig egna identiteter som innefattar båda minoritetens och majoritetens kultur.
Det är just skapandet av sådana identiteter som kan vara vägen in ett samhälle och bort från en förtryckande minoritetskultur. Det är självklart att ingen politiker ska bestämma vad kvinnor har på sig.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
