Replik Det är uppseendeväckande att Mats Green, som själv jobbar med bostadsfrågan, tycks ha så liten inblick i plan- och byggfrågor. Utredningen som jag har lett gör inga inskränkningar av den typ Green talar om. Den föreslår istället att göra om lagen på det sätt Greens eget parti, Moderaterna, tyckte var bäst när de själva styrde.
Det är en återgång till hur exploatörsreglerna såg ut innan 2016. Efter att Plan- och bygglagen utretts och ändrats av flera regeringar har regelverket i vissa fall blivit otympligt. När en privat fastighetsägare i dag vill bygga många bostäder behöver han också svara/betala för offentlig infrastruktur på den marken. Så har det alltid varit. Däremot infördes under den förra regeringen ett förbud mot att ställa exempelvis en förskola på platsen. Det är en detalj som i flera fall har visat sig krångla till byggprocessen och göra det svårare att bygga in skolverksamhet i nya bostadsområden.
Vi tar bort det statliga förbudet och ökar flexibiliteten för aktörerna att själva lösa frågan. En kommun kan aldrig ta någons mark på det sätt Green och Obminska påstår. Eller menar de att det var så under moderatstyret? Man måste läsa hela utredningen, inte bara skärmdumpar, för att förstå de olika, komplicerade sambanden i exploatörsreglerna.
Detta har inget med privatpersoners mark att göra, utan rör avtalen man kan skriva i samband med att stora byggherrar ska bygga nya bostadsområden. Många har deltagit i att ta fram dessa förslag, och de är väl avvägda mellan olika intressen.
Utredningens uppdrag var att snabba på byggandet, inte att skapa nya byggrätter. I dag kan byggprocessen ta lång tid att slutföra. Vår utredning visar att det långt ifrån alltid handlar om kommunens processer, utan ännu oftare byggherrens oförmåga att bli klar i tid. Utredningen föreslår att det ska finnas en möjlighet att sänka genomförandetiden och tydliggör att det i exploateringsavtalet går att ställa hårdare krav på genomförande, något som har varit omdiskuterat. Då behöver både kommun och byggherre snabba på byggprocesserna.
Det finns större möjligheter att bygga snabbare om kommunen själv äger marken. Därför föreslår vi även att Boverket ska titta på en ny variant av förköpslagen och att kommunerna ska ha en strategi för markinköp. Men, det som legat utanför utredningens ram, att också ställa krav nationellt på att alla kommuner bygger, bör bli en fråga för nya bostadsministern.
Vi har haft omfattande samtal med byggherrar, som redogjort varför de inte kan bygga fler bostäder snabbare. Många lyfter det faktum att det finansiella risktagandet för bostadsbyggande i dag helt och hållet ligger på företag och privatpersoner. Det gör att många företag inte vill ”släppa ut för många bostäder på marknaden samtidigt”, eftersom det riskerar att sänka priserna.
Inom ramen för denna utredning har vi lagt förslag för att snabba upp processen, vilket är en viktig pusselbit. Men frågan om risktagande och vem som ska stå för det, har visat sig vara en avgörande fråga för bostadsförsörjningen när lågkonjunkturen nu närmar sig. En välavvägd riskfördelning mellan marknad och stat skulle bidra till att hålla uppe den relativt höga byggtakt vi har sett de senaste åren. För det syftet har Vänsterpartiet föreslagit att staten ska använda sin starka ställning och låna upp kapital, och sen låna ut förmånliga topplån till bostadsföretag som vill bygga till rimliga hyror.
Vad Moderaterna åstadkommit bostadspolitiskt under alla dessa år är endast att ta bort stöden till byggande av nya billiga hyresrätter. Det kan knappast ha gjort någon glad.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
