Miljöpartiets kris Hela debatten

MP:s partiledning tondöv för antisemitismen

De gröna språkrörerns stöd för Mehmet Kaplan visar på bristande kunskap om antisemitiskt språkbruk. Det är dags för vänstern att göra upp med det sammanhang av idéer som likställer Israels agerande med nazism och annan ondska.

Det var både bra och nödvändigt att Mehmet Kaplan avgick som minister. Men Kaplans uppfattning om Israel har inte uppstått i ett vakuum utan är del i en större diskurs. Den är ett problem för det demokratiska samhället då den bidrar till radikalisering och extremism.

I de miljöer som Kaplan rört sig en stor del av sin politiska karriär, som Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), Charta 2008 och Ship to Gaza, är hatet mot Israel lika starkt som undfallenheten mot totalitära och fundamentalistiska idéer.

Senast är det Rashid Musa, nu ordförande i SUM som dragit ut till Kaplans försvar och gör jämförelsen att Israel ”bedriver apartheidpolitik som i det gamla Sydafrika”. 

Också i de subkulturer runtom i Europa som utgör en rekryteringsbas för terrorism fyller hatet mot Israel en viktig funktion. Israel betraktas som en del av den judiska världskonspirationen, imperialismens förlängda arm i Mellanöstern; en rasistisk apartheidstat som ska förintas.

I det nya Europa av 2016 är smutskastningen av Israel farlig, då den kan uppmuntra till radikalisering.

Att exempelvis beskylla Israel för ”etnisk rensning”, ”apartheid” eller att likställa sionismen med rasism, eller som Kaplan med flera, med nazism, är påståenden som endast drivs av ideologiska motiv och inte har något med verkligheten att göra.

Denna dödliga begreppsapparat förvränger språket i syfte att demonisera. Och det handlar inte endast om ord.

Kaplans nazism-analogi följer en antisemitisk tradition och har tidigare fått honom att bjuda in en ökänd antisemit till riksdagen, Yvonne Ridley, 2011. Men redan 2010 hade han deltagit i Ship to Gaza.

Ship to Gaza har belagda kopplingar till icke-demokratiska och antisemitiska organisationer, som Perdana Foundation, Free Gaza Movement och turkiska IHH, såväl som personer, exempelvis antisemiten Gilad Atzmon.

Även om inte alla de enskilda personer som deltagit i Ship to Gaza sympatiserar med antisemitismen är den ett självklart inslag i den ”intellektuella” miljö som ledsagat aktionerna under åren.

Kanske träffade Kaplan på 2010-års aktion Ken O’Keefes? Han är en amerikansk aktivist som var aktiv på nättidningen deLiberation där även ovan nämnda antisemiten Gilad Atzmon återfinns.

O´Keefe skrev tillsammans med förintelseförnekare om den sionistiska (läs: judiska) världskonspirationen, påstår att Mossad låg bakom 11-september och jämför Israels agerande med nazisternas, och så vidare.

Kanske stötte Kaplan också på Matthias Chang? En malaysisk aktivist som bland annat deltog på dåvarande iranske presidenten Ahmadinejads förintelseförnekelse-konferens i Teheran och som skrivit flera böcker om hur judar tar över världen; böcker som hyllats av högerextremister. Och så vidare.

Men MP:s två språkrör uttalade ändå stöd för Kaplan efter hans avgång. Det stärker endast bilden av en tondöv partiledning utan kunskap om antisemitiskt språkbruk och med en fullständig okänslighet för det judiska och för Israel.

Aversionen mot Israel är en naturlig del av stora delar av vänstern. Den går långt utöver vanlig kritik av en stat och dess bosättningspolitik, militärt våld eller andra synpunkter.

Här handlar det om ett språkbruk som i längden inte riktar sig mot det egentliga Israel utan mot en skapad bild av Israel som är förknippad med all världens ondska i form av rasism, apartheid, kolonialism eller till och med nazism.

Och därmed är det inte längre vanlig rationell kritik som av vilken stat som helst utan en demonisering. Och ren och skär antisemitism.

Det är dags för stora delar av vänstern att göra upp med det sammanhang av idéer som likställer Israels agerande med nazism och annan ondska. Det Kaplan har sagt är bara toppen på isberget.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.