MP går inte med på att försämra LSS

För Miljöpartiet är inskränkningar i rätten till jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället otänkbara.

LSS har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det är en frihetsreform och en oumbärlig del av det sociala skyddsnätet.

I dagarna läckte ett diskussionsunderlag från den statliga LSS-utredningen som i korthet gick ut på att möjligheten till personlig assistans skulle begränsas för barn under 12 år samt för alla som fyllt 80 år. Funktionsrättsrörelsen har fördömt förslagen som skulle innebära allvarliga försämringar av rätten till LSS. Ansvarig minister Åsa Regnér kommenterade att det inte är ett färdigt förslag, utan ett diskussionsunderlag från en oberoende utredare.

Direktivet till utredningen är dock tydligt; att göra besparingar av statsfinansiella skäl. Det är därför inte konstigt att många reagerar starkt mot förslagen och vad de skulle innebära i form av inskränkningar i människors liv.

Miljöpartiet har tydligt markerat att vi inte kan acceptera förändringar som försämrar för barn och familjer. Nu måste regeringen tydligt ta avstånd från förslagen och skriva om direktiven till utredningen!

Försäkringskassans direktiv om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen har försämrat rätten till assistans. Konsekvenserna ser vi tydligt. Förtvivlade individer vittnar om att omprövningar av deras behov leder till att timmar dras in, ibland så mycket att det är omöjligt för dem att fortsätta arbeta eller vara delaktiga som föräldrar eller partners.

Konsekvenserna ser vi också hos kommuner och regioner. När Försäkringskassan inte längre räknar andning eller matning med sond som ”grundläggande behov” faller ansvaret på kommunerna. SKL presenterade nyligen sin ekonomiska prognos där de räknar med att de ökande kostnaderna i kommunerna för assistans kommer att bli 1,5 miljarder kronor för i år och nästa år. De kostnader som Försäkringskassan sparar i statsbudgeten hamnar istället på landets kommuner som plötsligt fått en ny och ökande kostnad.

Även regionerna får ökade kostnader när för tidigt födda eller svårt sjuka barn får ligga kvar på sjukhus för att det inte går att skicka hem dem utan assistans. Barn som är medicinskt färdigbehandlade tvingas alltså stanna kvar och uppta en vårdplats på sjukhus, istället för att komma hem.

För Miljöpartiet är vägen framåt enkel. LSS behöver ses över, men av andra skäl än vad som hittills varit fallet. Lagens intentioner måste säkras i praktiken och de individuella rättigheterna förtydligas för att möjliggöra ett oberoende liv. Goda levnadsvillkor, precis det som är grunden i lagstiftningen. En läcka från en utredning eller en testballong? Det positiva är att det nu finns en möjlighet att kväsa förslagen i sin linda. Miljöpartiet tänker inte försämra rättigheter enligt intentionerna med LSS-lagstiftningen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.