Motverka segregation svårt på dagens skolmarknad

För snart tre år sedan beslutade Malmö Stad att lägga ned högstadiet på Rosengårdsskolan. Beslutet kom efter många år där man provat diverse åtgärder för att förbättra skolresultaten.

Efter en process med elever och personal landade man med stöd från majoriteten av eleverna i denna drastiska åtgärd. Direkt efter att beslut tagits påbörjades en omfattande insats för att aktivt hjälpa eleverna att överflyttas till någon av Malmös drygt 70 skolor och det beslutades också att elevernas resultat och upplevelser skulle följas upp.

Det har nu gått två år och en första analys av effekten för betyg och behörighet kan göras. Uppföljningen visar att behörigheten till gymnasiet dubblerats – från 25 till 50 procent.

Varje procent där är en enskild människa som fått väsentligt bättre förutsättningar för ett långsiktigt gott liv, bra hälsa och självförsörjning. Samhällsvinsten är minst lika stor.  

Vilka är de viktigaste slutsatserna av denna åtgärd? Enligt min mening att det finns en väldig kraft för de socialt missgynnade eleverna i en ökad blandning och för samhället att skolsegregationen kommer med en väldigt hög mänsklig och ekonomisk kostnad.

För det som skiljer Rosengårdsskolan från de skolor eleverna kom till är inte personalens kvalitet, pedagogiska metoder eller tillgång till resurser (tvärtom). Det är elevernas sammansättning och den ”kultur” visavi skolans arbete detta skapar som i huvudsak förklarar skillnaden.  

Det är därför väldigt rimligt att kommunerna ska ha som uppdrag och få verktyg för att motverka skolsegregationen. Hur exakt detta ska göras måste hanteras utifrån lokala förutsättningar, men den skolmarknad som dagens skolsystem bygger på rimmar mycket illa med en sådan ambition. 

Lösningen för Malmö ser sannolikt ganska annorlunda ut än för många andra kommuner. Inte ens storstädernas villkor ser likadana ut. Malmö är en kompakt och till ytan liten stad. De socialt utsatta områdena ligger i flera fall centralt och det fysiska avståndet till socialt välmående områden är mycket liten.

Redan i dag väljer uppåt 70 procent av högstadieeleverna i stadsdelen Rosengård skolor utanför det egna upptagningsområdet. Skolor man med cykel kan ta sig till på 5-10 minuter.

Vi behöver ta fasta på detta och har därför lanserat en idé om att skapa stora centralt och strategiskt placerade högstadieskolor. Vår mycket stora elevtillväxt med uppåt 50 procent fler elever inom tio år gör det möjligt att strategiskt bygga nya skolor och omstrukturera de befintliga så att denna idé kan förverkligas.

Som enskild åtgärd för att lyfta socialt utsatta elevers betyg finns i vår verktygslåda i dag helt enkelt inget bättre redskap än ökad blandning.  

Men det innebär inte att man inte ska arbeta med alla andra åtgärder. Svensk skola måste klara av att flytta kunskapsfokuset ner i åldrarna, så att åtgärder sätts in tidigt när det sviktar för en elev.

Förskolan kan spela stor roll särskilt för de socialt utsatta barnen. Och det måste vara möjligt att med utvecklade pedagogiska metoder bättre än i dag bryta de socioekonomiska samband som finns i svensk skola.

Ibland när man pratar om ökad blandning möts man av invändningen att alla skolor måste kunna vara bra skolor. Men det är en falsk motsättning.

Vi behöver skapa förutsättningar för ökad elevblandning på våra skolor inte minst på högstadiet, samtidigt som vi utvecklar pedagogiska metoder som utgår från att du ska kunna få en bra utbildning oavsett vilken skola du väljer eller var du än bor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.