Debatt
SLL
26 oktober 2018 kl 13:08

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Motsägelsefull blågrön plattform i Stockholm

Vad vill ni egentligen göra med Stockholms läns landstings sjukvård? Nya Oppositionsrådet Talla Alkurdi (S) undrar vad valfrihetslandstingsrådet Tobias Nässén (M) har för plan. 

Det här är en opinionstext

I veckan presenterade det nya landstingsstyret i Stockholms län sin politiska plattform. Den ”blågröna koalitionen” har bildats genom att Miljöpartiet anslutit sig till den borgerliga allians som redan styrt landstinget i tre mandatperioder. Plattformen speglar just denna omständighet, på flera sätt.

Dels finns i stort sett ingen beskrivning eller analys av Stockholmsregionens utmaningar, vilket gör det svårt att urskilja någon övergripande politisk agenda. Denna sorg- och planlöshet är inte märklig eftersom allianspartierna, per sitt långa maktinnehav, själva är ansvariga för de flesta av de problem som ganska enkelt kan identifieras.

Dels har det sprängts in nya element som skapar motsägelser i själva politiken. Dessa motsägelser finns inte minst inom hälso- och sjukvården. Å ena sidan har det där tillkommit skrivningar om jämlikhet och om tillgänglighet i hela länet, om fokus på ekonomiskt svaga områden och prioritering av dem med sämst hälsa, som varit främmande för det tidigare helblå styret. Likaså konstateras att landstinget vid behov själv ska etablera vårdverksamheter på de platser där vårdbehoven växer eller där det saknas nära vård – en syn på vårdutveckling som moderata toppföreträdare avvisade med eftertryck kort före valet. Då hette det att politiker inte ska avgöra var vården ska finnas. Och i fråga om vårdvalen, de marknader som skapats för privata vårdbolag på olika vårdområden, betonade man vid presskonferensen att dessa ska förändras för att ge mer sammanlänkade vårdkedjor och större kostnadseffektivitet.

Detta, som sagt, å ena sidan. Å andra sidan har det nya landstingsrådet Tobias Nässén (M) fått ett ansvarsområde som heter ”valfrihet- och tillgänglighetsfrågor inom sjukvården”. I plattformen slås fast som ett mål att ”uppmuntra nya vårdgivare att etablera sig i Region Stockholm”. Fler skrivningar finns som antyder att den blågröna koalitionen inte riktigt ser det som sin uppgift att säkerställa att vård finns efter behov: Utökad geriatrik ”kan med fördel” åstadkommas genom att privata vårdgivare erbjuder ökad kapacitet eller etablerar sig inom vårdval geriatrik. Man ”välkomnar”  dessutom privata initiativ att bygga och driva närsjukhus och är ”positivt inställd” till innovativa ersättningsmodeller för folkhälsoarbete.

Det är inte tydligt vad detta egentligen kommer att innebära. Blir det en ny riktning? Har man omprövat den politik, som genom frikostiga villkor på de många vårdmarknaderna, lett till skenande kostnader, personalflykt från akutsjukhusen och stängda vårdplatser? Som lett till en förlossningsvård där det fattas mer än 3 000 förlossningsplatser per år, där valfriheten för patienten minskat och där medarbetarna går på knäna? Som inte hindrat att betydande och växande folkhälsoklyftor uppstått mellan olika delar av länet? Eller blir det mer av den redan beprövade medicinen, med en mer avslappnad inställning till de nya värdeorden?

Jag är särskilt intresserad av att höra vilken grundläggande vårdfilosofi Tobias Nässén bekänner sig till. Anser han att det är politikens ansvar att vården kommer alla stockholmare till del på ett jämlikt sätt? Eller är det någonting som kan överlåtas till marknaden? Anser Nässén att vården i Stockholms län är jämlik idag? Är idén om jämlikhet förenlig med ett upplägg som bygger på fri etableringsrätt för de privata vårdbolagen, så att det i praktiken är de som bestämmer hur mycket vård som ska finnas och var? Bör så mycket vård som möjligt drivas i form av privatiserade vårdmarknader?

Jag är rädd att den blågröna koalitionen endast kommer att våga sig på politiska förändringar av kosmetisk karaktär. Förhoppningsvis kan Tobias Nässén förklara att det blir mer av nyordning än så. Det behövs och vore mycket välkommet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.