Offentlighetsprincipen

Mörklägg inte olyckorna

En statlig utredare vill begränsa allmänhetens insyn när myndigheter utreder allvarliga olyckor. Förslaget bygger på myndigheternas egna önskemål om skärpt sekretess. Men inga företrädare för insynsintresset har fått komma till tals.

Hur mycket insyn ska allmänheten ha i haveriutredningar? Ställ frågan till Statens haverikommission, en journalist, en forskare och någon efterlevande vid en tragisk olycka. Jag lovar att du kommer få olika svar.

Men den som läser betänkandet SOU 2014:82, Nya bestämmelser om säkerhetsutredning av olyckor, får bara veta vad Haverikommissionen tycker. Nej, det är inte helt sant. I betänkandet kan man också läsa vad Transportstyrelsen och Trafikverket tycker om insyn i utredningar av allvarliga olyckor. 

De tre myndigheterna är rörande överens om att offentlighetsprincipen skapar problem i deras verksamheter och att den bör begränsas. Och särskilde utredaren Johan Fransson går dem till mötes och föreslår ny ”verkningsfull” sekretess i sitt betänkande. Men kan en statlig utredare med uppdrag att se över sekretessen nöja sig med att samråda med de berörda myndigheterna?

Jag var tvungen att fråga Johan Fransson om det inte hade varit på sin plats att tala också med företrädare för insynsintresset.
– Jag vet inte hur man skulle kunna identifiera någon som har intresse av insyn, blev hans spontana svar.

Jag föreslog att han kunde ha pratat med journalister eller kanske med de medborgare som har gått till domstol för att få ut offentliga uppgifter om olyckor.
– Det såg vi inget direkt behov av eftersom offentlighetskulturen sitter i ryggmärgen på varje statstjänsteman, svarade Johan Fransson som själv har varit chef på Sjöfartsinspektionen.

Men jag är inte övertygad om att tjänstemän och myndigheter står upp för offentlighetsprincipen när den ställs emot intressen som ligger dem varmare om hjärtat. 

Ta Haverikommissionen som exempel. Myndigheten upplever att den får svårare att hämta in information från olycksdrabbade personer och företag om dessa befarar att informationen blir offentlig. Och i de fall information faktiskt kommer ut och publiceras i medierna så skadas myndighetens förtroende bland dessa aktörer. Följaktligen har myndigheten uppvaktat departementet med önskemål om skärpt sekretess.

Jag vill inte förringa de problem som Haverikommissionen tar upp. Men myndighetsperspektivet får inte bli det enda perspektivet i statliga utredningar och propositioner som rör offentlighetsprincipen. Uppdraget att ”se över sekretessen” får inte bli liktydigt med att täppa igen alla luckor som myndigheterna pekar på. Offentlighetsprincipen ska inte vara den rest som blir över när myndigheterna fått alla sina önskemål om sekretess uppfyllda.

Istället för att utgå ifrån vad som måste hållas hemligt borde statliga utredningar fundera på vad som måste vara offentligt för att offentlighetsprincipen ska fylla sitt syfte i en viss verksamhet. En utredare som föreslår skärpt sekretess måste redovisa vilken information som inte längre kommer att vara tillgänglig för allmänheten och vad det får för konsekvenser för insynen. En avgörande fråga är ju om allmänheten även i fortsättningen kan bilda sig en egen uppfattning om hur verksamheten sköts. 

Men statliga utredningar som föreslår skärpt sekretess lägger sällan något krut på den typen av analyser och det gör inte heller Johan Fransson. Hans analys stannar vid att insynen skapar oacceptabla problem för myndigheternas verksamhet.

Jag hade en förhoppning om att Johan Franssons utredning skulle balanseras av en bred remissrunda där aktörer från olika läger fick komma till tals. Men Näringsdepartementet har skickat betänkandet till 29 myndigheter, ett par fackförbund och en handfull motororganisationer.

Fotnot: Artikelförfattaren är ansvarig utgivare för Utgivarnas sajt Allmän handling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.