Hedersvåld

Mödomshinneoperationer främjar hedersnormen

Kalla Fakta avslöjade inte bara förekomsten av oskuldskontroller, utan även att så kallade mödomshinneoperationer sker. När offentliga vårdinrättningar ger efter för oskuldskrav innebär det samtidigt att de främjar hederskulturens oskuldsideal – helt på tvärs med statens jämställdhetssträvan, skriver Devin Rexvid, socionom.

Kalla Faktas avslöjande om utförande av oskuldskontroller har utlöst starka reaktioner mot denna typ av ingripande i kvinnors sexualliv. Vad som inte fått lika stor uppmärksamhet är att en av de avslöjade läkarna även erbjöd en så kallad ”mödomshinneoperation”, som i det aktuella fallet skulle utföras någon dag före det tänkta bröllopet. Även denna aspekt av programmet är en skandal som förtjänar större uppmärksamhet och en egen diskussion. 

Att ta avstånd från de läkare som utför dessa ingrepp är nödvändigt men ej tillräckligt. Det är också viktigt att förstå varifrån kravet på en återställning av den så kallade mödomshinnan kommer och vad det innebär. Detta är viktigt då det finns många medicinare som är beredda att fortsätta göra ogifta kvinnor ”oskulder” igen.

Oskuldskrav på ogifta kvinnor är urgamla. De tre abrahamitiska religionerna har anammat dessa krav. Alla tre föreskriver bestraffningar för kvinnors föräktenskapliga sexuella relationer samtidigt som de glorifierar kvinnors oskuld. Det är Jesus födelse av en jungfru som ger honom gudomlig status. Islam belönar manliga martyrer med ett visst antal jungfrur i paradiset. 

Men oskuld är också en jordisk företeelse. Oskuldsnormer utgör hörnstenen i hederskulturen. De upprätthålls genom barnäktenskap, könsstympning och segregering av könen bland annat genom slöjan.

Oskuldens centrala betydelse har att göra med arvssystemet. Män har velat äkta arvingar. Men det är kvinnan som föder barn och inte mannen; hon vet att det barn hon föder är hennes. Oskuld och myten om en intakt ”mödomshinna” som ska penetreras vid bröllopsnatten har därför använts som säkraste beviset på kvinnans renhet och mannens faderskap. Kvinnor har genom historien tvingats ta till magi och olika knep för att fejka oskuld. Att skära sig i eller stoppa kycklinglever i underlivet, krysta och knipa för att blöda vid första samlaget är några få exempel.         

I takt med ökande urbanisering i samhällen där hedersnormer är vanliga har även flickors och pojkars möjlighet till sexuellt umgänge ökat. Trots detta är traditionen om tvångsäktenskap fortfarande mycket stark. En ogift kvinna med ”sprucken mödomshinna” utgör inte bara en skam för sin familj utan riskerar även sitt liv.

En nischad marknad för mödomshinneoperationer och försäljning av konstgjorda ”mödomshinnor” har därför blomstrat. Denna marknad strider mot grundläggande principer om mäns och kvinnors lika värde. Den strider mot principen om att äktenskap ska vara ett fritt avtal mellan två fria individer. 

Hederskulturens oskuldsideal gör att sexuella relationer bevaras med brutala repressalier. Detta ideal leder till dubbelmoral. Sexualdriften är stark. Män och kvinnor dras till varandra och överskrider hederskulturens röda streck. Ogifta kvinnor tvingas till förödmjukelsen att genom olika knep eller ett medicinskt ingrepp (snarare övergrepp) återställa sin ”mödomshinna”.

Många män i hederskulturen vet också att marknaden erbjuder möjlighet till fejkad oskuld. De vet att den ”intakta mödomshinna” de penetrerar vid bröllopsnatten kan vara kycklinglever eller en konstgjord hinna. Med den marockanska forskaren Fatima Mernissis ord tvingar hederskulturen män och kvinnor att bygga sin relation på en lögn. 

Myten om ”mödomshinnan” är enligt Mernissi en historia om en schizofren manlighet i hederskulturen. Män prisar å ena sidan sina systrars oskuld och förväntar sig att den de gifter sig med i framtiden ska vara oskuld. De skaffar sig å andra sidan en viril profil genom att ha sex med andra mäns systrar. De män vars systrar eller framtida fruar inte är oskulder, betraktas som utan heder. För att återupprätta sin förlorade heder behöver de ofta bestraffa den kvinna som genom sin förlorade oskuld dragit skam över släkten. 

När offentligt finansierade vårdinrättningar ger efter för oskuldskrav innebär det samtidigt att de främjar hederskulturens oskuldsideal. Baksidan av en del läkares motivering till detta – att de genom mödomshinneingrepp räddar liv – är att de i själva verket upprätthåller och räddar den seglivade oskuldsnormen.

Att samhällsinstitutioner upprätthåller oskuldsideal strider mot svenska statens jämställdhetspolicy vilket gör att staten bör förbjuda dessa ingrepp. De som behöver offentlighetens hjälp med medicinska ingrepp i sina underliv är inte flickor som haft föräktenskapligt sex, utan de vars könsorgan blivit förstörda av könsstympning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.