Mobilisera för att möta behovet av rehabilitering, kommuner

De senaste veckorna har vi kunnat läsa allt mer om det stora behov av rehabilitering som skapas i och med coronapandemin. Personer som överlever intensivvård riskerar allvarliga fysiska problem som muskelbortfall, utmattning, minskad rörlighet och ökad fallbenägenhet. Det finns utbredda risker för kognitiva nedsättningar som minnesförlust, förvirring, svårigheter att planera och psykiska problem som depression och ångest. Vi får även signaler om att vissa av dessa symtom även drabbar personer som haft en lindrigare form av covid-19. Behovet av rehabilitering är just nu oöverskådligt och alarmerande.

För legitimerade arbetsterapeuter och andra professioner inom rehabiliteringsområdet börjar nu ett intensivt arbete med att skapa förutsättningar för att de liv som har räddats också ska kunna levas.

För många patienter väntar en lång period av rehabilitering både på sjukhus och senare i hemmet. Individernas aktivitetsförmåga och behov av stöd för att klara vardagliga aktiviteter behöver bedömas. Flera kommer att behöva hjälpmedel och strategier som underlättar aktivitet och delaktig i vardagen. Åtskilliga kommer att uppleva kognitiva nedsättningar och hjärntrötthet, vilket ställer krav på kognitivt stöd och energibesparande strategier.

Hemmiljöer såväl som arbetsplatser kommer att behöva anpassas. Familj, vänner och arbetsgivare behöver instruktioner och stöd. Övrig vård- och omsorgspersonal vid boenden och inom hemtjänst kommer att behöva handledning kring hur de kan stödja personer att vara aktiva och delaktiga i den situation de befinner sig, men även utbildning i förflyttningsteknik, ergonomi och om hjälpmedel.

Utan dessa insatser riskerar vi att skapa onödiga – och för individen förödande – bestående funktionsnedsättningar och ett ökat, oönskat beroende av hjälp och stöd från andra. Utebliven rehabilitering kommer att slå hårt mot enskilda individer och anhöriga men också kraftigt belasta samhällsekonomin, framför allt om man inte får stöd att komma tillbaka till arbetet.

Kostnader för ökad hemtjänst, sjukfrånvaro och förlorad arbetsinkomst kommer att adderas till en redan överansträngd svensk ekonomi. Vi har inget val – rehabilitering i alla dess former behöver prioriteras.

Alla landets kommuner och regioner behöver mobilisera för att möta det enorma behovet av rehabilitering. En stor del av insatserna kommer att behöva ske inom den kommunala hälso- och sjukvården, där det redan råder stor brist på arbetsterapeuter.

Det krävs modiga ledare som rustar våra kommunala verksamheter. Ett sätt att göra detta är att regeringen skyndsamt ser till att funktionen ”Medicinskt ansvarig för rehabilitering” (Mar) inrättas i landets samtliga 290 kommuner. Det skulle vara ett betydande steg mot ett nationellt säkerställande av såväl kvalitet som patientsäkerhet i rehabiliteringsinsatserna.

Men det behövs också fler händer och huvuden. Antalet legitimerade arbetsterapeuter kommer inte att räcka för att möta behovet. Vi anser därför att undersköterskor skyndsamt behöver vidareutbildas till specialistundersköterskor i rehabilitering för att kunna utföra vissa av de arbetsuppgifter som annars utförs av arbetsterapeuter.

På så sätt säkerställer vi inte bara att alla personer får den rehabilitering de behöver och har rätt till; vi skapar också bättre förutsättningar för den samhällsekonomiska återhämtning som vi i allra högsta grad kommer att behöva i coronapandemins spår.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.