Debatt
E-hälsa
17 december 2019 kl 05:00

Missvisande att jämföra digitala och fysiska vårdbesök

Det går inte att rakt av jämföra kostnader för vård på distans med vård på en vårdcentral, eftersom den tillgängliga statistiken endast tillåter missvisande jämförelser. Det skriver forskarna Lina Maria Ellegård och Mikael Hoffmann, som är kritiska till en ny forskningsrapport som slår fast att distansbesök troligen är billigare. 

Det här är en opinionstext

Varje månad får tiotusentals svenskar vård på distans via videomöten eller chat. Politiker vill veta om det är billigare att ge en patient vård på distans än på en vårdcentral. En ny forskarrapport ”Effekter av införandet av digitala vårdmöten” beställd av Region Stockholm skriver att distansbesök troligen är billigare. Men i själva verket vet ingen vad ett besök hos läkare på vårdcentral kostar för de patienter som även skulle kunna bedömas på distans. Den tillgängliga statistiken tillåter bara missvisande jämförelser.

Forskarrapporten gör en “första jämförelse” med officiell statistik över kostnaden per vårdkontakt inom primärvård. Måttet fångar summan av regionernas utgifter för primärvård dividerat med antalet viktade vårdkontakter. Telefonkontakter viktas lägre än besök, och läkarkontakter viktas högre än kontakter med andra yrkeskategorier. Tanken är att måttet ungefär ska motsvara kostnaden för ett genomsnittligt läkarbesök vid en vårdcentral.

Men genomsnittspatienten på en vårdcentral lämpar sig inte för vård på distans. Vårdcentralerna behandlar i stor utsträckning patienter med långdragna sjukdomar, äldre personer, samtidiga sjukdomar, sociala problem, svårigheter att kommunicera och ibland svårigheter att förstå. Det rör sig ofta om oklara symptom där som kräver en fysisk undersökning och provtagning. Snittkostnaden för dessa patienter säger ingenting om kostnaden för patienter vars besvär hade kunnat tas omhand på distans.

Trots detta använder forskarna den tillgängliga statistiken som grund för slutsatsen att “kostnaden för enskilda digitala vårdbesök troligen är lägre än för fysiska besök i primärvården”, med brasklappen att det “saknas analyser på diagnosnivå”.

Men även jämförelser på diagnosnivå hade troligen blivit skeva. Två patienter kan ha stora skillnader i vårdtyngd, trots att de fått samma diagnos. En patient med diabetes eller prostataförstoring och samtidig urinvägsinfektion kräver mer än en frisk kvinna med samma besvär. Ett barn med övre luftvägsinfektion och lätt andfåddhet kräver mer än ett barn som saknar andfåddhet. Därmed går det inte att rakt av jämföra kostnader i denna situation heller.

Det hade varit avsevärt bättre om forskarna helt enkelt skrivit att det saknas tillgänglig jämförande statistik. Risken är att politiker fattar beslut på felaktiga grunder.

Det är bara meningsfullt att jämföra kostnader för patienter som har liknande behov. Men patienter som kan bedömas på distans och patienter som behöver tas om hand fysiskt på en vårdcentral har per definition olika behov. Det är därför fel att rakt av jämföra kostnader för vård på distans med vård på en vårdcentral. Det är inte rätt ens om patienterna har samma besöksdiagnos, eftersom behov av vård även då kommer skilja sig åt. I båda fallen jämförs alltså äpplen med päron. Trots detta återkommer denna jämförelse gång på gång i debatten.

En fördel med distansbedömning är å ena sidan att den sparar tid, pengar och obehaget att åka till vårdcentralen för patient och närstående. Å andra sidan kan ett fysiskt möte ge en säkrare diagnos och utesluta andra orsaker. Med en fysisk undersökning som grund är det dessutom enklare att bedöma en eventuell senare försämring.

Ska kostnader jämföras mellan vård på distans och fysiskt möte måste det ske hos patienter som är möjliga bedöma på distans och därmed har jämförbara behov. Att äpplen kan kosta mindre än päron ska inte ha någon betydelse när regionerna väljer vårdform.


Jäv: Inga jävsförhållande gentemot olika vårdgivare med skilda sätt att erbjuda vård.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 17 december 2019 kl 05:00
Uppdaterad: 7 januari 2020 kl 15:49

Skribenter

Lina Maria Ellegård
fil dr, nationalekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet
Mikael Hoffmann
överläkare, chef för stiftelsen Nepi – nätverk för läkemedelsepidemiologi