Missriktad spariver att minska bidragen till bostadsanpassning

Bostadsanpassning är en insats som i enlighet med FN:s funktionsrättskonvention skapar förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att kunna välja var man vill bo, kunna bo kvar hemma och leva ett självständigt liv. Den enskilde kan söka bidrag från kommunen för att anpassa bostaden och därigenom öka trygghet och självständighet samt minska användning av hemtjänst eller personlig assistans.

En rätt anpassad bostad tillsammans med hjälpmedel ökar förutsättningarna för god livskvalitet för de individer som har störst behov. För att söka bostadsanpassning krävs ett intyg från legitimerad sjukvårdspersonal, ofta en arbetsterapeut. Intyget och ansökan skickas till kommunens handläggare som bedömer och tillstyrker eller avslår ansökan.

Branschorganisationen Svensk Bostadsanpassnings nyligen publicerade rapport visar att antalet beviljade bostadsanpassningsbidrag de senaste åren i genomsnitt har minskat med en fjärdedel. I en del kommuner är nedgången så stor som nära 90 procent. Mycket tyder på att själva handläggningen i kommunerna bidragit till förändringen. Vi befarar att grunden till de ändrade bedömningarna är den nya lagen om bostadsanpassning som infördes 2018. Vi menar att många kommuner feltolkat lagen och att en teknisk och snäv kostnadshänsyn tagit över, på bekostnad av sociala behov. 

Boverket, som är tillsynsmyndighet för lagen om bostadsanpassning, har valt att låta lagens tillämpning helt styras av domstolsprövningar av ärenden – som de sedan hänvisar till. Vi anser att det är olyckligt då det inte utvecklar praxis utifrån mest lämpade anpassningar i förhållande till funktionsnedsättning och den enskildes behov. Boverket samlar in data från kommunerna, men någon analys av vad de minskade resurserna till bostadsanpassning innebär har man inte gjort. Det är anmärkningsvärt, anser vi. Lagen om bostadsanpassning är som vi ser det primärt en social lagstiftning. Är Boverket verkligen rätt tillsynsmyndighet?

Vi ser med stor oro på de konsekvenser som utebliven bostadsanpassning kan innebära i form av exempelvis ökade olyckor i hemmet, ökat beroende av andra, eller ytterst att inte kunna bo kvar i sitt hem längre. Kostnaden för bostadsanpassning är mycket låg jämfört med ökat behov av personlig assistans, hemtjänst eller särskilt boende.  En genomsnittlig bostadsanpassning kostar enligt Boverket 20 918 kronor. En genomsnittlig hemtjänstbrukare kostar 285 000 per år och ett äldreboende kostar 969 000 kronor per år, enligt Sveriges Kommuner och Regioner. Det är därmed samhällsekonomiskt lönsamt att anpassa bostaden. Och inte minst förebygger man mänskligt lidande.

Minskningen av bostadsanpassningsbidragen har ingen enhetlig naturlig förklaring. Det har inte blivit färre personer som lever med en funktionsnedsättning. Det har inte blivit färre äldre – tvärtom. Nya hjälpmedel minskar inte behovet av bostadsanpassning – oftast faktiskt tvärtom. Nya bostäder har inte ”byggt bort” behovet av bostadsanpassning. Om ett strukturellt systemfel föreligger måste detta lösas, innan fler individer drabbas och samhällskostnaderna ökar. 

Möjligheten till bostadsanpassning är en central del av såväl funktionshinderpolitiken som äldreomsorgspolitiken. Lagens syfte är gott och alla är nog rätt överens om att bostadsanpassning är bra för såväl individ som samhälle, men den stora minskningen gällande bostadsanpassningsbidrag är oroande och behöver uppmärksammas.

Vi från Svensk Bostadsanpassning, Funktionsrätt Sverige och Sveriges Arbetsterapeuter föreslår därför att regeringen skyndsamt utreder frågan samt vidtar åtgärder som i enlighet med funktionshinderspolitiken främjar jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.