Debatt
Bostadsbristen
22 januari 2016 kl 11:09

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Ministrar får skaffa bostad som alla andra

Margareta Winberg (S) försvarar Margot Wallström och tycker på fullt allvar att politiker ska ha en gräddfil till bostad. I stället bör ministrar och riksdagsledamöter få smaka på ”sin egen medicin”; det vill säga lära hur bostadsmarknaden i Stockholm verkligen fungerar, skriver Pär Jönsson (M), oppositionsråd i Östersund.

Det här är en opinionstext

Pär Jönsson
oppositionsråd (M) Östersunds kommun

Före detta vice statsministern, flerfaldiga statsrådet och ambassadören, numera regionfullmäktiges ordförande i Region Jämtland-Härjedalen Margareta Winberg (S), rycker ut till försvar för sin partivän Margot Wallström (S), bland annat på Länstidningen Östersunds debattsida.

Winberg vill reducera frågan om Wallströms gräddfil i Stockholms bostadskö till att det är ett drev och att man är ute för att hänga Wallström.

Winberg gör sedan en stor sak av att hon minsann som ny riksdagsledamot en gång i tiden fick hålla tillgodo med ett övernattningsrum via riksdagen med kaffekokare, kylskåp och bäddsoffa.

Hon tycker vidare att ministrar är så ”speciella”, de både får och kan förlora sina uppdrag hastigt, att de borde ha tjänstebostäder i Stockholm.

Den osäkra situationen i arbetet delar nog ministrar med många konsulter/säljare. De fixar ändå sina egna boenden i Stockholm.

Winbergs inställning vittnar om hur hon distanserar de folkvalda från de som valt dem. Jag tycker ministrar (av olika partifärg), borde få smaka ”sin egen medicin”, det vill säga på ett handgripligt sätt lära sig hur bostadsmarknaden i Stockholm fungerar. Eller rättare sagt inte fungerar!

Ministrar och riksdagsledamöter kan faktiskt ändra den dysfunktionella bostadsmarknaden, till skillnad mot alla de som jobbar/studerar i Stockholm men har sina familjer och ordinarie bostäder ute i landet.

31 dec 2015 väntade 516 665 personer i Stockholms bostadskö. I fjol fick 12 384 personer en bostad via bostadsförmedlingen, vilket är ett nytt rekord. Det innebär ändå att kötiden är 43 år!

Men sådant är kanske futiliteter som inte en utrikesminister har en aning om? På kanske samma världsfrånvända sätt som Olof Palme, på sin tid inte visste vad en liter mjölk kostade.

Winberg tycker på fullt allvar att politiker ska ha en egen gräddfil till bostad.

Anställda och företagare med uppdrag i Stockholm är hänvisade till vandrarhem, hotell, släkt/vänner och andra-/tredjehandsmarknaden och i nåt lyckligt lottat fall bostadsrätt.

Politiker däremot ska ha tjänstebostäder samt dessutom hyresbidrag (vilket de redan har i dag). Tjänstebostäder som man kan anta kommer till och från kommer stå tomma och outnyttjade.

Nej, låt både ministrar och riksdagsledamöter själva smaka på den ”hemmagjorda sjukdom de själva orsakat genom de regleringar i hyresmarknaden och som syns tydligast i Stockholm. Som gör att människor i princip har tre alternativ om de vill bo i innerstaden; köpa en bostadsrätt, köpa ett svartkontrakt för en halv till en miljon kronor eller som Wallström (och säkert en del andra med bra kontakter) fixa en bostad i sin bekantskapskrets.

Skillnaden är dock att som minister måste man vara försiktig så att man inte hamnar i en beroendeställning, just på grund av sitt viktiga uppdrag som beslutsfattare.

I andra länders storstäder fungerar bostadsmarknaden, där finns det förutom äganderätt, ett brett urval av hyresbostäder i olika storlek, läge och hyresnivå.

I Stockholm (och andra större svenska städer) lämnar människor inte ifrån sig en central hyresrätt frivilligt. 

Ett kontrakt som (ofta med inblandning av kriminella typer) säljs för hundratusentals kronor.

Jag undrar om Winberg och Wallström ens funderat en tanke på varför det finns en marknad för dessa svartkontrakt?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 januari 2016 kl 11:09
Uppdaterad: 22 januari 2016 kl 11:24

Skribent

Pär Jönsson
oppositionsråd (M) Östersunds kommun