Helgläsning 2015 Hela debatten

Min mors ”skitjobb” var en väg in i gemenskapen

Min mor är en av många utrikesfödda vars första jobb i Sverige var ett så kallat “skitjobb”. För henne var det dock en väg in på arbetsmarknaden och en möjlighet att stå på egna ben. En förändrad attityd till enklare jobb och lägre löner är avgörande om vi ska undvika en framtida kris, skriver Aleksandra Boscanin.

Jugoslaviska krigen utbröt 1991 och samma år kom mina föräldrar till Sverige. Året därpå slog det svenska flyktingmottagandet rekord. Många säger att om vi klarade det då så kan vi klara det nu.

Att jämföra 90-talets flyktingkris med dagens är dock inte helt okomplicerat. Utmaningarna är ännu större i dag i och med att drygt dubbelt så många sökt asyl i Sverige i år jämfört med rekordåret 1992. Samtidigt bör det ifrågasättas hur mycket den svenska staten faktiskt lärt sig av de utmaningar som uppstod i och med 90-talets flyktingkris.

För mina föräldrar tog det nästan tre år att få uppehållstillstånd. Det var tre år utan meningsfull sysselsättning i form av arbete eller möjlighet att lära sig svenska genom sfi. Trots att det snart gått 25 år sedan dess är detta fortfarande den verklighet som nyanlända möter.

För den som söker uppehållstillstånd i dag kan beslutet i värsta fall dröja 21 månader. På grund av byråkratiska hinder innebär detta i praktiken att det dröjer lika lång tid innan integrationsprocessen kan komma igång på allvar. Såväl hinder som handläggningstid måste minska så att integrationsprocessen kan börja redan dag ett och inte efter nästan två år.

Om det är någonting vi borde ha tagit med oss från 90-talets flyktingkris så är det just vikten av integration. Den politiska tidshorisonten har dock blivit för kort för att rymma seriösa förslag på området.

Den rödgröna regeringen pratar mycket om vad som bör göras i dag, i morgon och nästa vecka. I den akuta flyktingkris som vi befinner oss i vore det konstigt att inte göra det. Det är dock inte hållbart att låta det ske på bekostnad av långsiktiga förslag på integrationsområdet.

Det räcker inte att från politiskt håll fråga sig var de nyanlända ska sova i natt. Det är hög tid att på allvar också fundera över var dessa personer ska sova om fem år och hur boendet ska bekostas - genom egen försörjning eller med bidrag?

Med en dysfunktionell bostadsmarknad såväl som en dysfunktionell arbetsmarknad, där trösklarna på många sätt är ännu högre i dag än vad de var på 90-talet, är dessa frågor högst relevanta och förtjänar att hamna högre på dagordningen.

Börjar det inte pratas konkret om flyktingars framtida integration riskerar Sverige att få en ny kris som blir betydligt dyrare för samhället än den vi har i dag. Förutom lokaler, lärare och personal inom socialtjänsten saknas det även en plan för hur alla nyanlända ska komma i arbete.

Om inte regeringen utökar sin politiska tidshorisont kommer en mer omfattande kris uppstå till följd av att de som släppts in i landet inte släpps in i samhället.

En förändrad attityd till enklare jobb och lägre löner är grundläggande för att framtidens kris ska kunna undvikas. Då många av de som nyligen kommit till Sverige har en låg utbildningsnivå är det framförallt synen på enkla jobb som måste förändras.

Dessa jobb betraktas och beskrivs ofta som “skitjobb”. Städjobb och andra hushållsnära tjänster är bra exempel på välbehövda och uppskattade jobb som länge svartmålats för att inte vara tillräckligt bra.

När det gäller att få människor i arbete är det otroligt destruktivt att betrakta vissa jobb som ovärdiga. Olika jobb kan vara olika angenäma att utföra men alla är värdefulla.

Just enkla jobb har visat sig vara särskilt betydelsefulla för dem som står längst från arbetsmarknaden. Min egen mor är bara en av många utrikesfödda vars första jobb i Sverige var ett så kallat “skitjobb”.

För henne var det dock inte ett skitjobb utan en väg in på arbetsmarknaden och en möjlighet att stå på egna ben.

Under hela min uppväxt har min mor arbetat och bidragit till välfärden. Det har inte bara präglat min syn på arbete utan också bidragit till en känsla av gemenskap med det svenska samhället.

Många vars föräldrar inte lyckats ta sig in på arbetsmarknaden känner inte denna gemenskap. Jag har haft klasskamrater som likt mig är födda och uppvuxna här men som aldrig känt sig som en del av det svenska samhället då deras föräldrar aldrig riktigt släppts in.

Regeringen måste fortsätta prata om migration men den måste också börja prata om integration. Vill Stefan Löfven att framtidens arbetsmarknad ska kännetecknas av högre eller lägre trösklar?

Svaret på den frågan är avgörande för om barnen till dagens invandrare ska känna sig som andra generationens invandrare eller som första generationens svenskar. Jag vet vilket jag föredrar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.