Min kamp för alla kvinnors jämställdhet fortsätter

I dag (2/3) inleder Liberala Kvinnor sin kongress. Efter fyra och ett halvt år lämnar jag nu över ordförandeklubban till nästa ordförande. När jag nu ser tillbaka på min tid som ordförande finns det anledning att reflektera över liberalfeminismen och dess utmaningar.

Återkommande under min tid som ordförande har jag fått höra att feminismen inte längre behövs. Metoo-uppropen som avlöste varandra hösten 2017 blev en påminnelse för mig om att kvinnors rättigheter aldrig kan tas för givna. Vi kan aldrig luta oss tillbaka. Tvärtom, måste varje ny generation unga kvinnor erövra feminismen och inse att den berör dem, deras val och deras liv.

Liberala Kvinnors uppdrag är att försvara alla kvinnors rätt till sina mänskliga rättigheter genom att se både kvinnors utsatthet och självständighet.

I samhällen där rättsstaten är frånvarande och där laglösheten breder ut sig, växer det fram en struktur som bygger på den starkes rätt. I de samhällsstrukturerna är kvinnor och barn alltid de största förlorarna.

De kvinnor som under åren, flytt till Sverige från patriarkala samhällen i hopp om att få den frihet som kvinnor i Sverige åtnjuter har ofta blivit besvikna. Till och med liberaler som borde ha alla människors rätt till frihet inpräntat i ryggmärgen gick på kulturrelativisternas idéer om att dessa kvinnor levde efter andra seder och normer som skulle respekteras.

I dag har vi kommit längre men det betyder inte att kampen är vunnen. Senast i förra veckan rapporterades om en undersköterska som läst sina släktingars journaler för att ta reda på om de fortfarande var oskulder.

Förra året fördes 31 barn ut ur landet för att giftas bort med en okänd man. Jag hoppas att vi har lärt oss av de senaste 17 årens debatt om hederskulturen och att vi aldrig igen viker ner oss för religiös extremism och förtryck i vår vilja att vara toleranta mot andra kulturer. Liberala Kvinnor har tagit ledartröjan i kampen mot det hedersrelaterade våldet- och förtrycket. Den kampen måste nästa ordförande föra vidare.

Men även utsattheten för kvinnor som inte lever under hedersförtryck ökar när våldtäktsutredningar läggs på hög, när samhället inte agerar mot det våld som kvinnor utsätts för i vardagen eller när kvinnors förlossningsskador inte tas på allvar. Här finns det mycket kvar att göra. Höj minimistraffet för grov kvinnofridskränkning, säkerställ kvinnojourernas långsiktiga finansiering och öronmärk resurser till polisens arbete mot våldtäkts- och sexualbrott.

Kvinnor är inte bara offer i behov av skydd. Kvinnor besitter stor kompetens, kunnande och kraft. Deras makt över sitt eget liv måste understödjas av politiska reformer. Vi behöver en ny föräldraförsäkring som inte cementerar negativa könsroller och föder generationer av fattigpensionärer.

Vi behöver en politik som inte skambelägger kvinnors rätt att tjäna pengar på sin kompetens och sitt företagande. Utredningen om vinster i välfärden har slängts i papperskorgen. Det är nästa ordförandes uppgift att se till att den förblir där!

Som ordförande för det kvinnoförbund som sedan Selma Lagerlöf, Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm, kämpat för viktiga reformer som rösträtten, fri aborträtt och jämställdhet i arbetslivet, menar jag att vi liberalfeminister har ett särskilt viktigt uppdrag att inte bara förvalta detta arv utan föra det vidare och kämpa för vår generations stora jämställdhetsutmaningar.

Tillsammans ska vi stå upp och försvara de rättigheter som generationer av kvinnor innan oss kämpade för, så att vi kan bana väg för nästa generation av starka och modiga kvinnor.

Jag lämnar ordförandeskapet i Liberala Kvinnor men min kamp för alla kvinnors rätt till jämställdhet och likabehandling kommer fortsätta i min nuvarande roll som riksdagsledamot för Liberalerna och i samarbete med den nyvalda ledningen för Liberala Kvinnor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.