Slutreplik: I slutet av maj skrev jag en debattext som ifrågasatte riksdagens beslut att försvaga vårdgarantin. I texten beskrev jag hur vår digitala process möjliggör för våra läkare att lägga 90 procent av sin tid på att hjälpa patienter.
Ylva Sandström, ordförande för Distriktsläkarföreningen i Stockholm, missförstod budskapet i min text. Låt mig därför förtydliga mitt budskap i hopp om att gå från missförstånd till dialog och samarbete.
Jag har god kunskap om och hyser stor respekt för den mångfacetterade kompetens och det vårdansvar, uppdrag och komplexitet som föreligger hos allmänspecialister och primärvårdens uppdrag. Just därför anser jag att primärvården förtjänar bättre verktyg.
Min bild är att all sjukvård behöver gå mer mot en digital transformation. Jag är samtidigt mycket väl medveten om skillnaden på de patientbesvär som lämpar sig för ett digitalt läkarbesök och de besvär, inte sällan komplexa och/eller kroniska, som de fysiska vårdcentralerna hanterar.
Det jag ser, drivs av och har kunskap om är inte minst just dessa kroniska patienter som Sandström nämner, som har svårt nå fram till vården när vårdgarantin inte uppfylls. De hamnar på sjukhus och sjukhusens specialistmottagningar i stället för på rätt nivå, i rätt tid och hos lämpligast kompetens utefter behovet.
Likt Sandström ser jag hur problemet med tillgänglighet på de fysiska vårdcentralerna ”beror på att uppdraget är för stort i förhållande till resurserna, att antalet läkare och sjuksköterskor är för litet, att arbetsmiljön är för dålig och att det är svårt att rekrytera personal”.
Innovationslandstingsrådet i Stockholms läns landsting (SLL) Daniel Forslund (L) sa nyligen att teknikstrul på grund av gamla journalsystem kostar SLL motsvarande 2000 helårsarbetande.
Därav mitt erbjudande om att bidra med vår kompetens.
Under mina mer än 25 år inom vården har många politiker lovat och satsat mer resurser på vården och fler allmänläkare, dock hittills inte i den omfattning som behövs. Men mer resurser är inte ensamt lösningen på utmaningarna. Hur resurserna används, exempelvis läkarnas tid, är minst lika viktigt.
När landstingen nu utvecklar, upphandlar och reglerar digitala vårdmöten bör de kräva högsta möjliga standard och de mest effektiva lösningarna för patientmötet och det kvalitetsarbete som digitalisering och artificiell intelligens möjliggör. Självklart bör samma villkor gälla oavsett om det är en offentlig eller privat vårdgivare.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
