Debatt
valet 2014
31 maj 2014 kl 07:00

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Miljöpartiet är redo att ta regeringsansvar

När Miljöpartiet samlas till kongress i helgen är det ett parti som stärkts både av resultatet i EU-valet och de höga opinionssiffrorna. Det är ett moget parti som har kompetens och förmåga att vara med och bilda regering efter valet i höst.

Det här är en opinionstext

Miljöpartiet styr denna mandatperiod i 16 landsting och nära hundra kommuner. Hur väl partiet kommer klara av att gå in en regering i höst kommer att avgöras av hur väl vi tar vara på den erfarenhet av styrning som byggts upp i partiet och i vilket grad förtroende för det lokala styret behålls när vi får reell politisk makt på det centrala planet.

Tro på lokalt styre och mångfald är grundläggande i den gröna ideologin. Beslut ska fattas nära dem de berör. Mångfald ger resiliens i samhällsbygget på precis samma sätt som i naturen. Lika mycket som en ideologisk grund är det en bild av hur kvalitet uppnås i välfärden. Vilken styrning som leder till vård, skola och omsorg som möter alla medborgares behov.

Vi gröna som står för både solidaritet och valfrihet och som faktiskt har ansvar för flera av de valfrihetsreformer som genomförts har en skyldighet att ge konkreta svar på hur valfrihet och solidaritet kombineras med hållbar och ansvarsfull ekonomisk styrning. Men hur ska det gå till? En sak är säker. Att regering och riksdag detaljstyr och delar ut pengar i små påsar är inte svaret.

Endast på lokal nivå kan beslut tas utifrån lokal kunskap och överblick och på kontinuerlig kontakt med medborgarna. Verksamheten kan formas efter varierande förutsättningar och behov. Kvalitet skapas genom träget arbete med målstyrning, resultatuppföljning och jämförelser som kräver insyn ner till golvet. Men för att ett sådant arbete ska ha någon verkan måste där finnas ett rörelseutrymme. Kommuner och landsting som är passiva utförare av statliga beställningar blir knappast innovativa.

Och så krävs det självklart medel. Kommuner och landsting i Sverige är allvarligt underfinansierade efter åtta år med en regering som skjutit över ansvar men inte ens höjt de statliga bidragen till kommuner och landsting i takt med inflationen. Det första steget mot en fungerande välfärd är en ekonomisk förstärkning av den kommunala sektorn.

Valrörelsen vi har framför oss lär handla mycket om vad som fungerar och inte fungerar i vården, skolan och omsorgen. Det är helt rätt att både medier och rikspolitiker jagar styrande i kommuner och landsting med frågor om likvärdighet och kvalitet.

Men likvärdighet är inte samma sak som likhet. I många fall skapas kvalitet genom skillnader. Det blir lätt fel när rikspolitiker vill väl och ger sig på att rätta till enskilda problem. Det är oerhört frestande för politiker på alla nivåer att falla för detaljstyrningens frestelser. Det är helt enkelt lätt att tro att man sitter på svaret själv. Men det är inte ett hållbart ledarskap. Det är en insikt jag hoppas Miljöpartiet tar med sig in i Rosenbad.

Ett exempel där gröna rikspolitiker fallit för detaljstyrningsfrestelsen är turbulensen kring bemanning i demensvården. Efter några uppmärksammade fall av kvalitetsbrister fattade riksdagen, på Miljöpartiets initiativ, beslut att Socialstyrelsen skulle ta fram nya skarpa riktlinjer för bemanning.

Allt i en välmenande förhoppning att skärpa kvaliteten. Men socialstyrelsen styr inte över bemanning i kommunala vårdboenden och efter många turer, där alla partier inom Sveriges kommuner och landsting varit överens om att ta strid mot socialstyrelsen, är beslutet fortfarande inte implementerat. Med bakgrund av detta är det underligt att vår partistyrelse föreslår vår kongress att denna centralstyrning ska utvidgas till hela äldreomsorgen.

Jag är oerhört stolt över att Miljöpartiet har utvecklats till ett ansvarstagande samarbetsparti som står på tröskeln till en regeringsbildning. I resan vi har framför oss är den essentiellt att kärnan av decentralism står fast. Annars kan det svaja både hit och dit och ner i diket. Nästa steg på den resan bör vara att vi samlas till valkongress och antar ett valmanifest befriat från statlig klåfingrighet. Leve mångfalden och olikheten!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.