Debatt
Språk
7 mars 2019 kl 05:05

Meritpoäng är förödande för språkkunskaperna

Meritpoängssystemets ursprung­liga vällovliga syfte var att stimulera elever att läsa mer matematik och språk, men i sin nuvarande ut­ formning är det i stället ett oerhört kraftigt styrsystem som är katastrofalt för gymnasisternas språkkunskaper, skriver Tommy Sandebring. 

Det här är en opinionstext

Under flera års tid har media med jämna mellanrum fyllts med larmrapporter om svenska gymna­sisters och studenters bristande kunskaper i moderna språk. Det handlar om spaltmeter text som vri­der och vänder på detta problem. 

Exempelvis har man i SvD (22/7 2017) kunnat läsa att många studen­ter redan de första veckorna på uni­versitetet hoppar av grundkurserna eftersom dessa kräver förkunskaper från gymnasiet och i stället börjar läsa rena nybörjarkurser. De tre uni­versitetslärare som i artikeln inter­vjuas noterar också att det finns en låg korrelation mellan betyg och förkunskaper. Vissa elever med goda förkunskaper kan ha samma betyg från gymnasiet som de med usla för­ kunskaper; elever som efter håglösa gymnasiestudier inte ens kan grund­läggande grammatik eller ord som färgernas namn och räkneorden. 

Språkhaveriet i svensk gymnasiesko­la är ingen ödesbestämd utveckling utan beror till största delen på det så kallade meritpoängssystemets ut­formning. Ett system vars ursprung­liga vällovliga syfte var att stimulera elever att läsa mer matematik och språk, men som i sin nuvarande ut­formning är ett oerhört kraftigt styrsystem som i stället gör större skada än nytta. 

2017 föreslog Tillträdesutredning­en (SOU 2017:20) att meritpoängssyste­met skulle avskaffas. Utredningen skickades på remiss. Samtliga tunga remissinstanser höll med. När propositionen ”Fler vägar till kunskap – en högskola för livslångt lärande” kom och sedan riksdagsbehandla­des våren 2018 fanns varken utreda­rens förslag eller remissinstansernas ställningstagande redovisade. Varför denna fråga gömts undan verkar inte gå att få full klarhet i. 

Förmodligen är det Skolverkets ställningstagande som varit avgö­rande. De har i en skrivelse till re­geringen med titeln ”Redovisning av uppdrag om förslag på åtgärder i händelse av att meritpoängen av­skaffas” gett synpunkter som sanno­likt styrt den förra regeringens age­rande i frågan. 

Skolverket konstaterar – helt riktigt – att meritpoängen varit starkt styran­de för eleverna och att de åtråvärda meritpoängen taktiskt sett lättast nås genom att eleverna läser två kurser i moderna språk under årskurs ett och två i gymnasiet samt en frivillig kurs i engelska under tredje årskursen. Att över huvud taget ha med tre ”rätta” kurser, det vill säga merit­poänggivande bara de är godkända, i sitt examensbevis ger lika många tillskott av poäng till jämförelsetalet (vilket är vad som rangordnar stu­denterna inför antagningen till hög­skolan) som om eleven skulle höja sitt betyg ett steg i 24 kurser – det vill säga samtliga kurser i en gymna­sieutbildning – alternativt höja bety­get från ett godkänt E till det högsta betyget A i sex av kurserna. 

Incitament att arbeta och nå goda resultat saknas. Eftersom eleven får lika många meritpoäng oavsett om den får A eller E på de meritpoäng­givande kurserna, signalerar syste­met att det inte lönar sig att an­ stränga sig. Många elever läser sitt fortsättnings­språk i årskurs 1 och 2 i gymnasiet av taktiska skäl: enbart för att få meritpoängen och ofta helt utan intresse eller ambition att lära sig språket. Det är också av samma skäl ointressant att läsa fördjupnings­kurser i sitt fortsättningsspråk under tredje årskursen i gymnasiet, eller läsa ett nybörjarspråk. 

Lyssna på Tillträdesutredningen, lyssna på remissinstanserna: Av­skaffa meritpoängen! Systemet, som det nu är utformat, är katastrofalt för gymnasisternas språkkunskaper. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.