Mer resurser kommer inte att lösa välfärdens problem

Kommuner och landsting står inför omedelbara och svåra utmaningar till följd av den demografiska utvecklingen. De delar av befolkningen som har störst behov av välfärdstjänster, barn och ungdomar och personer över 80 år, växer snabbt, medan andelen i arbetsför ålder vars arbete ska finansiera vård, skola och omsorg sjunker.

Redan nu märks svårigheterna med att möta de ökande behoven. Vården dras med både personalbrist och växande köer. Det är illa, eftersom väl fungerande skola, vård och omsorg är viktigt både för näringslivet och medborgarna.

I valrörelsen var mer resurser lösningen på allt. Men om personaltätheten i välfärdstjänsterna fortsätter öka som hittills, innebär det att hela sysselsättningsökningen i ekonomin fram till år 2025 sker i kommunsektorn. Det vore förödande eftersom det också finns ett behov av fler sysselsatta i ett växande näringsliv. Dessutom skulle skattetrycket öka kraftigt med försämrad internationell konkurrenskraft som följd och med sämre drivkrafter till arbete.

Den enda lösning som är förenlig med förbättrad välfärd är att öka användningen av modern teknik i kommunsektorn, i första hand digitalisering och artificiell intelligens (AI). Ett tydligt exempel är den redan pågående utvecklingen i sjukvården, där privata vårdgivare nyttjar digitaliseringens möjligheter att tillhandahålla vårdtjänster online eller integrerat med fysiska tjänster, som radikalt förbättrar tillgängligheten.

Inte minst måste vården av patienter med kroniska sjukdomar, som står för 80 procent av sjukvårdens kostnader, utvecklas. Genom att stödja patienten i hemmet med hjälp av sensorer som läser av värden och är uppkopplade till vårdgivare, kan patienten själv hantera sin sjukdom, och vid behov få stöd av vårdgivaren. Sådana arbetssätt kan öka patientens trygghet, bromsa försämrade hälsotillstånd och minska kostnaderna.

Det finns exempelvis AI-stödda system som ger mer tillförlitliga diagnoser än tränade experter avseende hudcancer, ögonsjukdomar, dyslexi, hjärnskador efter trauman och depression, för att nämna några exempel.

Idag anses väntetider om mer än 180 dagar acceptabla inom ramen för vårdgarantin. Mot detta ska ställas de möjligheter som digitaliseringen ger, där digitala privata vårdgivare skapat möjligheter för patienterna att utan väntetider få direkt kontakt med allmänläkare och andra specialistläkare, och ofta även behandling direkt.

Också inom äldreomsorgen finns ett stort outnyttjat område i form av välfärdsteknologi. Inom skolan kan digitaliserat och interaktivt utbildningsmaterial komplettera och utveckla lektionsgenomgångarna. Den nya tekniken kan ersätta knappa personalresurser och medarbetarnas kompetens kan användas där den bäst behövs.

I kommunsektorn går arbetet med att utnyttja digitaliseringens möjligheter dessvärre alltför sakta. Däremot utgör de privata företagen, inte minst inom sjukvården, de positiva undantagen, med snabbt upptag av nya innovativa arbetssätt. För att kommuner och landsting ska kunna öka takten måste de öppna upp för och efterfråga marknadens innovativa lösningar på de växande tillgänglighets- och effektivitetsproblemen. Kraven på ökad kvalitet och produktivitet är av en sådan storleksordning att de inte kan lösas utan en utvecklad samverkan mellan offentlig och privat sektor.

Det är av största vikt att en ny regering välkomnar privata investeringar och nyföretagande i välfärden. Det är en myt att mer resurser är den nyckel som löser välfärdens problem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.