Ålderismen leder till diskriminering av människor inom samhällets alla sektorer. Den gör sig tydligast tillkänna inom arbetslivet men är ett problem också inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, utbildningsväsendet samt tillgången till åldersanpassade varor och tjänster.
Studier visar att när man passerat sin 40-årsdag blir man år efter år allt mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Många äldre känner sig marginaliserade och osynliggjorda. Enligt det globala forskarnätverket World Values Survey tillhör vårt land en grupp höginkomstländer med den mest fördomsfulla synen på årsrika människor.
Världshälsoorganisationen (WHO) inledde för snart tre år sedan en kampanj mot ålderismen. I Sverige har den kampanjen knappast synts alls vilket vi ser som pinsamt. Vi är inte felfria, vi skulle kunna göra betydligt mer för konkret jämlikhet också för de årsrika.
Den senaste statliga utredningen på området, Åtgärder för ett längre arbetsliv. Slutbetänkande av pensionsåldersutredningen (SOU 2013:25), konstaterade att trots att fler äldre vill arbeta längre så ökar sysselsättningen långsamt i åldersgruppen.
En rad åtgärder föreslogs av utredningen för att årsrika ska kunna arbeta längre. Däribland anpassning av arbetsmiljön och inte minst åtgärder för att motverka arbetsgivares, fackliga organisationers och arbetskamraters ålderistiska syn. Det är dags att gå vidare. Här vad vi tycker ytterligare behöver göras:
Politisk prioritet. Den kompetens och erfarenhet som många årsrika kan erbjuda måste erkännas som en tillgång för ekonomin och hela samhället. Formella hinder bör tas bort för dem som vill och kan arbeta efter det att de nått pensionsåldern. En modell är Norges Senter for seniorpolitikk som arbetar för stimulering och utveckling av god seniorpolitik i arbetslivet.
Anpassning av arbetsmiljön. Vidgad flexibilitet kring arbetstider och andra arbetsförhållanden skulle möjliggöra för fler årsrika att fortsätta inom yrkeslivet. Möjlighet till utbildning bör inte begränsas av åldersskäl. Särskilt stöd för att överbrygga den digitala klyftan kan vara avgörande i enskilda fall.
Offentliga arbetsgivare som positiva exempel. Stat, kommuner och regioner/landsting skulle kunna gå före och öppna dörren för årsrik arbetskraft och samtidigt göra utvärderingar av sådana initiativ för att kunna utveckla systemet vidare.
Uppmuntran av småföretag. Redan idag startar många pensionärer företag med positiva resultat och goda sidoeffekter. En uppföljning bör göras av dessa erfarenheter. Vad betyder de för den enskilde och för samhället? Vad kan göras för att underlätta att fler vågar och vill starta företag?
Representation i politiken. De årsrika är kraftigt underrepresenterade i riksdagen och flera kommuner. Partierna har här ett uppenbart ansvar som kräver förändrade attityder inte minst i samband med nomineringar till de politiska uppdragen. Förslag från pensionärsorganisationerna bör självfallet välkomnas i de politiska processerna.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
