Ärligare med fler kvotflyktingar och stöd nära

I teorin erbjuder EU alla världens medborgare rätten att få sina asylskäl prövade. I praktiken gör dock de flesta medlemsländerna sitt yttersta för att så få som möjligt ska utnyttja den rätten i just deras land. Bakom detta förhållningssätt ligger insikten om att EU varken är villigt eller förberett för att bevilja asyl åt alla människor som skulle vilja ta sig till Europa. 

Samtidigt tycks man ovillig att erkänna att en global asylrätt inte existerar i praktiken utan att den i dagsläget främst gäller för de asylsökare som har råd att betala flyktingsmugglare för att ta sig till EU. På så vis lyckas man bedriva en restriktiv migrationspolitik samtidigt som man kan upprätthålla illusionen av ett europeiskt ansvarstagande vid humanitär kris. 

Betydligt ärligare och effektivare vore det att i stället omfördela resurserna för att ge hjälp till största möjliga antal flyktingar. Både genom stöd i närområdet och genom ett reglerat antal kvotflyktingar. Detta av flera avgörande skäl:

• Ekonomiska – Varje år lägger Sverige omfattande summor på att ta emot ett ökande antal asylsökare. För år 2017 uppskattar Migrationsverket kostnaderna till 73 miljarder kronor. De totala kostnaderna fram till 2018 beräknas till hisnande 270 miljarder kronor. Utöver detta tillkommer kostnader för befolkningsökningen i form av välfärdstjänster och infrastruktur. En sådan kostnadsutveckling är ohållbar. I synnerhet när den ställs i relation till hur liten andel av världens nödställda som nås av hjälpen. Kostnaderna för EU som helhet är rimligtvis ännu större.
  
  
• Humanitära – Samtidigt som Sverige och övriga EU lägger stora summor på mottagning och prövning av en begränsad andel av världens flyktingar så har UNHCR en blygsam budget på cirka 26 miljarder kronor som ska räcka till stöd för flyktingar över tre kontinenter. Hela FN begär 170 miljarder kronor i krisstöd inför nästa år. En historiskt hög summa men som syftar till att bistå 87 miljoner människor i kris- och krigsområden med mat, vatten, medicin och tak över huvudet. Hittills har man beviljats mindre än hälften av de medel man anser sig behöva. 
  
  
• Demokratiska – Medborgarna i EU har olika åsikter om hur migrationspolitiken ska utformas. Frågan är viktig för stora väljargrupper men i praktiken finns endast begränsade möjligheter att påverka hur många som tar sig till ett land och samtidigt hålla sig till internationella avtal. Om varje enskilt land själv hade möjlighet att besluta om storleken på flyktingmottagningen via ett kvotsystem skulle varje parti kunna redovisa sina ställningstaganden inför val och det skulle bli upp till väljarna att avgöra frågan demokratiskt.
  
  
• Säkerhet – Varje år dör människor på väg mot Europa för att söka asyl. Antalet dödsoffer har stigit i takt med antalet asylsökare. Huvudförklaringen till detta är att Europa erbjuder människor rätten att söka asyl i teorin, samtidigt som man gör det både kostsamt och riskfyllt att utnyttja den rätten i praktiken. Om asylrätten ersätts med ett kvotflyktingsystem kombinerat med ett ökat stöd i närområdet minskar incitamenten att ta sig till kontinenten i sjöodugliga båtar och säkra vägar blir regel, snarare än undantag.

Vid stora migrationsströmmar är behovet av förutsägbarhet och planering stort. Ett behov som är kraftigt åsidosatt under rådande system. Där antalet asylsökare till EU regleras i högre grad av väderförhållandena på Medelhavet än via lagstiftning.

FN:s flyktingkonvention är inte skriven för att hantera dagens situation med global massflykt, utan utformades efter de europeiska förhållanden som rådde efter andra världskriget. När andelen hjälpbehövande i världen ökar kraftigt måste flyktingpolitiken reflektera den verklighet som gäller här och nu. Där största möjliga hjälp till högst möjliga antal hjälpbehövande bör vara den vägledande principen. 

Motsatsen, där verkligheten låter sig anpassas efter de konventioner vi fattat tycke för, existerar blott i fantasin. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.