Debatt
Omsorg
6 maj 2019 kl 05:00

Meningslöst att skicka LSS-utredningen på remiss

En remissrunda för LSS-utredningen vore slöseri med dyrbar tid. Tillsätt i stället en expertgrupp som kan komma med skarpa förslag på hur kvaliteten i LSS-verksamheter kan stärkas.

Det här är en opinionstext

I punkt 64 i januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna lovar partierna att en ny assistansutredning ska tillsättas under 2019 för att få ny lagstiftning på plats under 2021. Det är helt nödvändigt då förslagen kring assistans i LSS-utredningens betänkande hotar rätten till insatsen i grunden.

Men LSS består av ytterligare nio insatser utöver personlig assistans, bland annat de två största insatserna; daglig verksamhet och bostad för vuxna samt stödinsatser för barnfamiljer som inte har personlig assistans. Utredningens förslag kring dessa insatser kan på sin höjd beskrivas som halvhjärtade, om ens det. De löser inte ett enda av de akuta problem med lagens tillämpning, som FUB tillsammans med en enad funktionsrättsrörelse tidigare har uppmärksammat regeringen och LSS-utredaren på.

En meningslös remissrunda skulle bara utöka den långa raden av felaktiga beslut, som har präglat LSS-utredningen från start: 

  • Att skriva direktiven med ensidigt fokus på att skära i kostnaderna avslöjade att utredningen var ett beställningsarbete från finansdepartementet, snarare än en satsning från regeringens sida för att tillförsäkra goda levnadsvillkor för de personer som har rätt till LSS insatser.
  • Att utse en ensam utredare i stället för en parlamentariskt sammansatt kommitté avslöjade regeringens tydliga rädsla att ge uppdraget en bred och stark grund.
  • Att erbjuda endast två expertplatser till funktionsrättsrörelsen avslöjade regeringens ovilja att ge de cirka 75 000 personer med LSS-insatser en robust röst i utredningen.
  • De ytterst få mötena med referensgruppen med företrädare för funktionshinderorganisationerna avslöjade regeringens styvmoderliga förhållningssätt till genuin delaktighet.

Med dessa förutsättningar kunde utredningens betänkande inte bli något annat än vad det blev; ett omfattande förslag på hur man kan montera ned den personliga assistansen och mycket få förslag som berör kvalitet i de andra nio LSS-insatserna. Att skicka ut betänkandet på en remissrunda skulle bara än en gång visa på de omfattande brister i utredningen som FUB och andra har lyft från start.  

Om det finns en genuin önskan att göra om och göra rätt, anser Riksförbundet FUB att regeringen bör vända sig till den myndighet där man hittar den bästa LSS-kompetensen, nämligen Socialstyrelsen. Uppdraget bör utformas med syftet att förtydliga nuvarande lag kring ett antal akuta problemområden:

  • Nödvändig kompetens kring rättighetslagen LSS saknas hos alltför många av LSS-handläggarna. Kunskapskraven måste höjas för att säkerställa rättssäkra beslut.
  • En flora av hemsnickrade, lagvidriga kommunala riktlinjer har redan drabbat tusentals personer som har rätt till LSS insatser. Dessa måste bort.
  • Bristande uppföljning av LSS beslut måste åtgärdas med ett gediget system för regelbunden uppföljning av samtliga beslut.
  • Frånvarande chefer utan adekvat utbildning i LSS-verksamheter leder till bristfällig arbetsledning och handledning av personal, vilket kan ha förödande konsekvenser för den enskilde. Bindande riktlinjer måste tas fram.

Dessa punkter är klart möjliga att genomföra på 1 till 2 år! Men då måste regeringen lägga ned tid på genomförandet, i stället för att slösa tid på en remissrunda för en utredning som hör hemma i papperskorgen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.