Debatt
Glesbygd
27 februari 2019 kl 19:00

Men sluta jäklas med oss som bor i glesbygd!

Varje neddragning i den offentliga servicen kan tyckas hanterbar men det samlade resultatet är förödande. Så oavsett om motkrafterna sitter i statliga verk, i politiska partier eller finns bland medborgare på mer tätbefolkade platser vill jag fråga: Om inte hela Sverige ska växa, hur vill ni då att det ska vara, skriver kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog Britta Flinkfeldt (S).

Det här är en opinionstext

PostNord (det enda postutdelande företaget i vår kommun) aviserar ständigt förändringar för de människor i min kommun som inte bor vid allfartsvägarna: ”Du får nu välja om du vill ha din postlåda 8 kilometer bort, i vägrenen, tre gånger i veckan, eller om du vill ha ett postfack 42 kilometer bort – i centralorten”.

Försäkringskassan packade ihop sin sista kontorsplats i Arjeplog förra året. Kalendern som satt på väggen skvallrade om att de nog inte använt kontoret sedan 2014.

Arbetsförmedlingen ska bantas och förändras. Vi vet inte ännu vad som blir resultatet, men det glunkas om att man bara kommer att ha personal på de mer befolkningstäta orterna.  

Om en arjeplogsbo vill ha ett pass får man besöka polisstationen i grannkommunen – 18 mil tur och retur – för att fotografera sig. Utrustningen är så kostsam så den kan inte finnas överallt.

Strax före jul bestämde Regionen att den slutenvård som vi hjälpts åt att leverera och som kallas för OBS-platser inte längre skulle finnas i Arjeplog. Min egen pappa låg på en sån plats veckan innan han dog. Han kunde ha familjen omkring sig därför att vårdplatsen fanns här där vi bor. Den möjligheten har våra medborgare inte längre.

Var och en för sig syns varje förändring hanterbar. Men det samlade resultatet blir förödande. I varje fråga tillåts varje aktör att agera på egen hand. Service ges på andra sätt men ofta inte alls. Arbetstillfällen omlokaliseras. Och medborgarna som drabbas blir till slut heligt förbannade!

I regeringsförklaringen säger min statsminister: ”Regeringens mål är inte bara att hela landet ska leva. Hela landet ska växa” och ”Det ska gå att leva, bo och arbeta i hela landet. Sverige ska hålla ihop.”

Men när staten och regionen inte ser att man delar in medborgarna i ett A- och ett B-lag, just genom att man tillåts att inte samverka och inte behandla alla medborgare någorlunda lika, då skapas en grogrund för att misstro det politiska systemet. Som pesten letar den sig in vid allt fler köksbord och slutsatsen att det är något fel på Sverige är inte långt borta. Och det som är fel kan väl inte fixas av de demokratiska krafter som styr i dag?

Att göra om och göra rätt, som min regering faktiskt försöker – med återlokalisering av arbetstillfällen, med välfärdspengar och pengar till näringslivsutveckling – ses inte med blida ögon från alla. Alla delar helt enkelt inte problembilden. Och oavsett om motkrafterna sitter i statliga verk, i andra politiska partier eller finns bland medborgare på platser som helt enkelt är mer tätbefolkade vill jag fråga: Om inte hela Sverige ska växa, hur vill ni då att det ska vara? För uppgiften att ta hand om våra äldre och våra barn kommer att finnas kvar ändå. Så enkelt är det.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.