Medier

Mediers faktakoll bygger på ett fundamentalt feltänk

Granskningar av faktapåståenden kan bidra positivt till samhällsdebatten, men den faktagranskning sker genom satsningen Faktiskt är feltänkt. Kritiken riskerar att hamna i granskarnas eget knä, vilket förstärker den skepticism som många idag känner inför media, menar Daniel Claesson, riksdagskandidat Medborgerlig samling. 

Medias faktagranskningar kom för några år sedan som ett svar på påhittade och falska påståenden som spreds via sociala medier. Viralgranskaren i Metro och andra tog sig an ett folkupplysande uppdrag som handlar om källkritik och att mana till eftertanke innan uppgifter sprids vidare.

Ganska snabbt märkte troligen medierna att det som genererade mest intresse och klick var granskningar av politiska påståenden. Höger eller vänster, varje granskning blev till en ny politisk duell där påståendet kritiserades respektive försvarades. Det gav ännu mer intresse och nya klick.

Idag har de stora mediehusen gått ihop för att faktagranska gemensamt. Tanken är att mer resurser ska satsas på granskningarna, kvaliteten ska öka och förtroendet för dem bli större. Resultatet kan istället bli tvärtom. På senare tid har flera exempel kommit som visar hur svårt, för att inte säga omöjligt, det kan vara att faktagranska politiska uttalanden.

  1. SvD faktagranskade för några veckor sedan påståendet från Sverigedemokraterna att "Sverige har Europas längsta vårdköer”. SvD klassade påståendet som "Helt fel". SvD motiverar sin slutsats så här: ”Det finns många indikatorer på brister i svensk sjukvård. Men det saknas data för att dra den slutsats som SD gör. Det underlag som partiet hänvisar till som stöd för påståendet ger inte belägg för att Sverige har Europas längsta vårdköer. Därför blir SvD:s slutsats att påståendet är helt fel.”  SD menar å sin sida att eftersom det saknas underlag borde slutsatsen ha blivit "oklart" på den femgradiga skalan från Sant till Falskt. Med tanke på de rapporter som kommer med jämna mellanrum om helt orimliga svenska vårdköer så verkar påståendet inte helt taget ur luften.
  2. SVT har nyligen kontaktat Gunnar Hökmark för att granska hans påstående att fredsrörelsen går Putins ärenden, genom deras agerande och val av språkbruk i anslutning till olika konflikter. SVT har bett Hökmark belägga sina påståenden, vilket han reagerat kraftfullt mot.  I en debattartikel i Expressen skriver han att det inte är avsiktligt från fredsrörelsens sida, men att deras agerande spelar ryska intressen i händerna. Eftersom säkerhetspolitik till sin natur ofta är dold blir en bedömning av olika parters agerande alltid osäker - och därmed också granskningen. Nu är det istället SVT som hamnat på de anklagades bank.
  3. SVT har nyligen granskat Stefan Löfvens egen utsaga om att han inte är miljonär och kommit till slutsatsen att detta är "oklart". Onekligen har statsministern en bra lön, men vad som sedan läggs i uttrycket "miljonär" är det som skapar oklarhet. Betyder ordet "miljonär" väldigt rik eller att personen har en miljon kronor på bankkontot? SVT har därmed utfört en faktagranskning som mer handlar om SAOL:s ordförklaring än om sanningshalten i ett påstående. Granskningen blir därmed ganska poänglös.

Dessa tre exempel visar hur svårt det är att faktagranska politik. Om en politiker uttrycker något utifrån en värdering eller ett problem som denne ser, är det inte nödvändigtvis något om går att faktagranska. I politikens uppdrag ingår att tycka, ha värderingar och ta beslut utifrån ibland ofullständigt underlag.

Granskningar av faktapåståenden kan bidra positivt till samhällsdebatten, men den faktagranskning som mediehusen nu bedriver genom Faktiskt är feltänkt. Kritiken riskerar att hamna i granskarnas eget knä, vilket förstärker den skepticism som många idag känner inför media.

Botemedlet mot falska eller vilseledande politiska utspel är att lyfta fram andra perspektiv och åsikter kring ett ämne. Vad media således borde göra är att, enligt det klassiska journalistiska sättet, belysa olika uppfattningar om ett uttalande eller förslag genom att intervjua politiska motståndare och opartiska experter. Därefter får människor själva bedöma om det som sägs är riktigt eller felaktigt.

Att mediehusen går samman i denna satsning är en utveckling i motsatt riktning. Ökad likriktning istället för gedigen granskning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.