Medborgardialog kräver kvalificerad styrning

Demokratiutredningen lämnar sitt betänkande i en tid då den svenska demokratin sätts på svåra prov. Den sociala sammanhållningen har försvagats och konfliktnivån har höjts i takt med att ojämlikheten ökat.

Partierna har tappat kraft och människors engagemang kanaliseras mot konkreta sakfrågor. Samtidigt har debatten polariserats och behovet av dialog mellan människor med olika intressen och värderingar har ökat.

Därför behöver vårt demokratiska system bli bättre på att mellan valen främja dialog om samhällsfrågor som präglas av mål- och intressekonflikter.

Mot denna bakgrund tycker vi att utredningens förslag om medborgardialoger är väl defensiva och allmänt hållna.

Betänkandet betonar vikten av att vara tydlig med vad en dialog kan påverka, uppmanar kommuner och landsting att försäkra sig om att dialoger inte leder till ojämlikt inflytande, och föreslår att kommunfullmäktige antar riktlinjer för medborgardialoger och samråd.

Vi instämmer med dessa förlag, men anser att de inte räcker för att hantera den centrala utmaningen: hur säkerställer vi långsiktigt och strategiskt kapaciteten för deltagardemokrati.  

Tyvärr förbiser betänkandet helt en viktig del av svaret på utmaningen: professionalisering av de processledare som behövs för att designa och leda medborgardialoger.

Forskning visar nämligen att skickliga processledare är nödvändiga både för att leda möten där konfliktnivån är hög och för att designa effektiva dialogprocesser som leder till ökat förtroende och legitima beslut.

Kvalificerad processledning är en nyckel till att bättre hantera flera av de brister som utredningen lyfter fram hos dagens medborgardialoger, exempelvis att starka särintressen kidnappar dialogprocesser och ytterligare ökar sitt inflytande eller att redan marginaliserade grupper hamnar utanför.

Misslyckade dialoger kan ofta förklaras av otillräckliga förberedelser, bristfällig processdesign och processledning, brist på återkoppling av resultat och begränsat tillvaratagande av lärdomar.

Kort sagt är processledarkompetens en förutsättning för att kunna genomföra utredningens förslag kring medborgardialog.

I dag leds många dialoger av kommunala tjänstepersoner. Vår erfarenhet är att de ofta upplever press på grund av den ökade komplexiteten i samhället och en delvis förändrad yrkesroll.

De förväntas kombinera sakkunskap och rättssäkerhet med en förmåga att designa och leda dialogprocesser som kan vara mycket krävande.

Vi har sett exempel på hur detta leder till psykisk stress och arbetsmiljöproblem.

Vi har även mött skepsis och i vissa fall motstånd från tjänstepersoner mot att kombinera sin expertroll med processledaruppgifter som innebär att de delvis måste släppa på den kontroll som förknippas med traditionell förvaltning. ”Jag vill jobba med planering, inte konflikthantering”, som en kommunplanerare motsägelsefullt uttryckte saken.

Som ett svar på kompetensbehovet har en konsultmarknad för processledning av medborgardialoger uppstått. Privata företag har en roll att spela, men vi anser att det även krävs långsiktiga och målmedvetna nationella initiativ.

Därför föreslår vi att regeringen, under beredningen av demokratiutredningens förslag, beaktar hur ett växande behov av processledare kan mötas och hur processledarrollen kan professionaliseras.

Vi tror att en del av lösningen kan vara att inrätta ett oberoende institut med uppdrag att utveckla kunskap och utbildningar samt att tillhandahålla oberoende processledning i särskilt komplexa och konflikfyllda dialogprocesser.

Verksamheten bör vara förankrad i forskning, vilket skulle kunna ordnas genom att institutet i någon form kopplas till ett universitet eller en högskola.

Fotnot: SWEDESD är ett internationellt center för lärande för hållbar utveckling. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.