Barnkonventionen

Med tidiga insatser slipper barn få trauman

Stora brister visar sig gång på gång i socialtjänstens omhändertagande av barn. Nu senast i en granskning av SVT och en kontroll av Inspektionen för vård och omsorg. Snart blir Barnkonventionen lag i Sverige och det är hög tid att socialtjänsten börjar arbeta förebyggande – för barnens bästa. 

I SVT:s granskning skildras just nu hur hundratals barn far illa på grund av bristande kompetens, rutiner och resurser hos socialtjänsten. I många fall far barn illa inte på grund av att socialtjänsten gör något – utan på grund av vad socialtjänsten gör. Det handlar om placeringar i familjehem där barn har misshandlats, utsatts för övergrepp eller missförhållanden av andra slag.

När Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kontrollerade 50 kommuners uppföljning av placerade barn hade nästan alla brister. 

År 2020 ska barnkonventionen bli svensk lag, men redan innan den träder i kraft måste lagstiftare vidta omfattande åtgärder. Inte minst måste de förändra sin syn på hur barn faktiskt fungerar.

Trots att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen finns det brister både när det gäller lagstiftning och praxis. FN:s barnrättskommitté, som granskar hur stater följer barnkonventionen, har kritiserat Sverige flera gånger.

Justitiekanslern har varnat för att skadeståndsmålen mot stat och kommun kommer att öka när barnkonventionen blir lag. Det är lätt att tänka sig, inte minst om man ser till de senaste dagarnas skräckinjagande rapportering i SVT. 

Det uppstår 8 000 vårdnadstvister årligen och antalet bara ökar. 250 000 barn har ingen eller dålig kontakt med ena eller båda föräldrarna.

Misslyckandet har flera orsaker. Som framgår till exempel av ovan nämnda granskningar så brister socialtjänstens utredningar både avseende kompetens och rättssäkerhet. Den lagstiftning som finns är föråldrad och uppmuntrar närmast till tvister. Svenska socialkontor måste bli bättre på uppföljningar och att föra statistik. De bör även utgå från den forskning som finns om hur barn påverkas av omhändertagande i större utsträckning.  

År 2013 omhändertogs 3 689 barn enligt LVU. Fyra år senare hade antalet ökat till 4 675. Flest fall finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Ett omhändertagande är ett trauma både för barnen och deras familjer. De risker som ett omhändertagande medför ställs sällan mot de fördelar som det innebär för barn att vara kvar i sin hemmiljö. Diverse antaganden som görs av myndigheter ifrågasätts aldrig av politiker i landets socialnämnder, vilket gör saken ännu värre.

Även om många fall överklagas till både förvaltningsrätt och kammarrätt bygger informationen som rätten får på samma underlag som användes vid omhändertagandet eller vid tvistens start. Därmed kvarstår grunden till felaktigheterna.

Många familjer befinner sig i detta läge oftast i ekonomiskt trångmål. Lägg då där till resor och kostnader som föräldrar måste betala för att umgänget ska kunna bli av överhuvudtaget. Trots att socialtjänsten tvingar på dem placeringen samt beslutar om var barnet placeras.

Socialtjänsten försöker i de allra flesta fall nå en” frivillig” överenskommelse om ett omhändertagande, men ibland nås inte någon överenskommelse och barnen omhändertas med tvång när föräldrarna motsätter sig en placering.

Det bästa för samtliga parter, barn, föräldrar och socialtjänst, både kortsiktigt och långsiktigt, är att göra jobbet i hemmiljö. För samhället är det även billigare att arbeta förebyggande i ett tidigt skede. Förebyggande arbete är helt enkelt nyckeln - inte minst med tanke på att ett omhändertagande är ett trauma för barnet och dess anhöriga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.