Debatt
Religion
19 september 2019 kl 12:41

”Med ditt resonemang kan muslimer aldrig göra rätt”

Muslimer är tänkande varelser som kan reflektera, analysera och applicera. Inte maskiner som slaviskt följer förinställda program, skriver Mustafa Panshiri och Callis Amid i en replik till Omar Makram.

Det här är en opinionstext

Replik I det senaste numret av tidskriften Axess skriver doktor Magnus Norell en text med rubriken ”Hur ska hoten mötas?”. Texten handlar om olika typer av islamism och hur han anser att det bör uppfattas och hanteras. Han skriver bland annat att ”militanta islamister har inga problem med att hitta religiös sanktion för sina dåd och sin ideologiska grund, lika lite som mer moderata och reforminriktade muslimer kan hitta religiösa motiv för en mer liberal och mindre våldsam islam”. Doktor Norell avslutar artikeln med: I slutänden är det alltså inte en fråga om ”korrekt” eller ”fel” sorts islam utan hur den religiösa traditionen uttolkas och används av sina anhängare.

Vi skriver i vår första text att muslimer inte är sin religion, utan att det är muslimer som gör islam. Det betyder att Norells analys kring hur islam formas korresponderar väl med vår uppfattning. Islam är resultat av dess utövares tolkningar och handlingar. Inte tvärtom.

Omar Makram är dock av en annan uppfattning. Han menar att handlingarna inte har någon större betydelse. Istället ska man förhålla sig till vad muslimer tror på. Han skriver: Islam är inte vad muslimer gör, islam är vad muslimer tror att islam lär ut, enligt ”de heliga skrifterna”. Det betyder att muslimer, till skillnad från andra människor i världen, inte ska dömas utifrån sina handlingar eftersom det alltid finns en misstanke om vad de egentligen tror. Det får naturligtvis konsekvenser även för Omar Makram. För även om Makram i handling påstår sig ha lämnat islam, i handling festar och dricker alkohol, så vet vi alla numera vad han innerst inne tror på. Eller?

I passagen om synd hävdar Makram att det finns ett gemensamt begrepp som konstituerar synd och att det är ”en kollektiv regel som samtliga anhängare av en religion är förbundna att följa”. Det är en farlig hållning eftersom det pekar ut utövare av en religion som en homogen grupp och villkorar en praktiserande utövares tillhörighet till religionen.

Inom kristendomen betraktades homosexualitet länge som synd. Innebär det då att man inte kan vara kristen och vara för människors rätt att välja livspartner alldeles oberoende av sexuell läggning? Vad händer om en kristen person anser att homosexualitet är bra och bör uppmuntras? Menar Makram att den person då inte skulle vara en riktig kristen för att de religiösa skrifterna stipulerar att homosexualitet är en synd som utövaren är förbunden att följa? Det är fullt möjligt att vara troende men inte köpa allt som är förknippat med en religion. Många av de nyanlända vi träffar som betraktar sig själva som muslimer vittnar om just detta.

I sitt avslutande stycke gör Makram gällande att vi indirekt argumenterar för en hållning där islam inte kan eller bör kritiseras. Att muslimer tolkar islam utifrån den kontext de verkar i är inte synonymt med ” att det inte finns något ”islam” som man kan peka på eller ifrågasätta”. Ändå drar Makram just den slutsatsen utifrån en ståndpunkt som överhuvudtaget inte företräds i vår artikel.

Islam är inte ett levande väsen som tycker och tänker, som formulerar visioner och inriktar. Islam är en religion som praktiseras och tolkas av dess utövare, muslimer. Ska de uttryck för islam som inte är förenliga med demokratiska värderingar kunna reformeras, så står och faller reformationen med utövarna, inte urkunderna. Muslimer är tänkande varelser som kan reflektera, analysera och applicera. Inte maskiner som slaviskt följer förinställda program.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.