Debatt
Fattigdom
17 oktober 2019 kl 05:05

Matfattigdom är en realitet i Sverige, Ardalan Shekarabi

Matfattigdomen i Sverige är reell. Varje månad ger vi i vår verksamhet runt om i landet mat till så många människor att de motsvarar befolkningen i en mellanstor svensk kommun. Det är hög tid att regeringen tar sitt ansvar och tillsätter en fattigdomskommission, skriver styrelseordföranden för Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner Lotta Säfström.

Det här är en opinionstext

Hunger. Känn på ordet. Det för tankarna till ett Fattigsverige som för länge sedan försvunnit, ett land av trashankar, statare och utvandrare. Risken finns att du som läser debattartiklar i Dagens Samhälle främst har kulturella referenser till matfattigdom – kanske är det Ivar Lo Johanssons Godnatt jord eller Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit som dyker upp i huvudet?

Fattigdom i en modern välfärdsstat är mera svårgripbart och komplext, till och med svårt att ta på allvar ur ett tryggt medelklassperspektiv. Hur kan någon gå hungrig mitt i flödet av app-baserade matleveranser, sous vide-apparater och alla matlagningsprogram i tv-tablån? Kanske är det därför som fattigdomsfrågan i stor utsträckning är osynlig i dagens politiska debatt. Frågan vinner inga val.

I Sverige vill även många av oss gärna tro att fattigdom inte existerar och att alla har mat i kylskåpen. Att våra välfärdssystem fångar upp och tar hand om samhällets mest utsatta, men så är det inte. Stadsmissionen möter en verklighet långt ifrån den som speglas i den officiella statistiken. 

Food poverty är ett etablerat begrepp i länder som är vana att prata om fattigdom. Vi menar att det även är både relevant och nödvändigt att använda begreppet här hemma. I årets Fattigdomsrapport introducerar därför Sveriges Stadsmissioner tillsammans med professor Magnus Karlsson vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola begreppet matfattigdom i Sverige.

Vi introducerar begreppet mot bakgrund av den verklighet vi möter dagligen. Matfattigdom handlar om att människor inte har råd att handla mat, de prioriterar bort mat och de saknar sociala sammanhang för ätande. Det är tydligt att behovet av mat har ökat under de senaste åren, framförallt vad gäller barnfamiljer. Behovet av mat är större än det Stadsmissionen kan leverera.

Mat – att äta näringsrik och god mat – är dock grundfundamentet för att kunna ta tag i andra problem och överhuvudtaget orka med livet.

Sveriges Stadsmissioner får 25 ton skänkt livsmedel i veckan. Dessutom köper vi in mat till de sociala verksamheterna. 19 800 mål mat delas ut varje månad, vilket motsvarar hela befolkningen i exempelvis Sjöbo kommun. Bara i Skåne delar vi ut 90 000 mål mat varje år. Det är inte ”guldkant på tillvaron” – det är matfattigdom.

Det är en heterogen grupp som idag lever i matfattigdom men studien visar att det inte är papperslösa eller EU-medborgare som utgör den stora gruppen av människor i matfattigdom. 70 procent utgörs av människor med långvarigt försörjningsstöd och personer som hamnat mellan stolarna i de svenska välfärdssystemen. En stor del barnfamiljer ingår i denna grupp, människor med svenskt personnummer och rätt till social välfärd i Sverige.

Det behövs mer kunskap och en tydlig strategi för att hitta lösningar som omfattar de utsatta grupperna. Visionen måste vara att all fattigdom ska raderas ut i Sverige.

För att Sverige även i fortsättningen ska ha en ledande och trovärdig röst runt FN:s 17 Globala hållbarhetsmål måste regeringen uppfylla målen om att bekämpa fattigdom som vi åtagit oss enligt Agenda 2030. Ett första steg är att synliggöra den verkliga bilden av fattigdom i Sverige. Därför är det nödvändigt att regeringen tar fram en nationell fattigdomsstrategi och att detta sker i dialog mellan civilsamhället och det offentliga samhället. En kommission måste tillsättas för att kartlägga fattigdomen i Sverige, bortanför socialtjänstens statistik. Det är ditt politiska ansvar, socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S).

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.