Debatt
Livsmedel
15 mars 2018 kl 11:45

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Maten avgörande för Sveriges försvarsförmåga

För många är fyllda butikshyllor en självklarhet, men råvaran i maten tar tid att producera. Därför är det viktigt att välja och upphandla svenskt, för att på så vis stödja matproducenterna att öka svensk krisberedskap, skriver Marianne Andersson, ordförande LRF Skåne. 

Det här är en opinionstext

Krisberedskap är högaktuellt i samhällsdebatten just nu. Det talas varmt om bildandet av nya myndigheter, beredskapslager och värnplikt men vad ska de människor som arbetar med samhällsviktiga funktioner äta när krisen slår till?

Politiska företrädare och tjänstemän runt om i landet vurmar för ett stärkt totalförsvar. I en allt mer orolig omvärld är det på tiden att Sveriges sårbarhet tas på allvar.

I den rapport som Försvarsberedningen avlämnade strax före jul inskärptes enskilda individers och hushålls eget ansvar i kris. Förslaget från beredningen var att ”individen ska ha en beredskap för att klara sin egen försörjning och omsorg under en vecka utan stöd från det offentliga”.

Många är nog inte helt på det klara med vad ett sådant ansvar innebär. Vid en avskärmning från övriga Europa kan vi räkna bort de flesta importvarorna. För många är fyllda butikshyllor en självklarhet. Maten bara finns där. Som primärproducent av spannmål och företrädare för många av Skånes lantbrukare kan jag konstatera att det är en alltför naiv tanke. Råvaran i maten tar tid att producera och har ett biologiskt förlopp. I runda slängar tar det mellan sex månader till ett år att få fram ett höstvete eller ett slaktsvin innan det finns tillgängligt i butik.

Sveriges självförsörjning av livsmedel uppskattas i bästa fall till cirka 50 procent vilket innebär en starkt reducerad försvarsförmåga eftersom många munnar ska mättas. I den nya rapporten från försvarsberedningen är områden som sjukvård, försvaret, cybersäkerhet i fokus. Det är samtidigt oroväckande att så få faktiskt ägnat en tanke på vad alla dessa sjuksköterskor, soldater och tjänstemän ska äta. Visst diskuteras nödvändigheten att lagra strategiska varor i rapporten, men planen är på intet sätt heltäckande.

Därför måste vi alla hjälpa till, både som konsumenter, som myndigheter, kommuner och landsting, att välja svenska råvaror så långt det är möjligt och på så vis bädda för framtiden genom en ökad efterfrågan redan idag. På samhällsnivå har Sverige länge präglats av ”någonannanism”. Andra förväntas göra och ta ansvar trots att alla faktiskt har en skyldighet att ta sig an de utmaningar Sverige står inför. I oroliga tider har statliga organ och kommuner ansvar för vårt lands totalförsvar. Men vem eller vilka är staten eller kommunen?

För att kunna leverera livsmedel i kristider likväl som fredstid krävs det konkurrenskraftiga regler och villkor som gör att livsmedelsberedskapen kan bli bättre. Vi måste öka produktionen för att kunna klara efterfrågan på råvaror under en längre tid av isolering.

Som konsument kan man leta efter märkningen ”Från Sverige”, som gör det lättare att hitta svenska livsmedel. Den blå cirkelformade symbolen med gul text är dessutom ett bra kvitto på säkra och hållbara livsmedel och att djuren haft ett bra liv.

Och inte bara enskilda konsumenter kan dra sitt strå till stacken. I de offentliga upphandlingarna har kommuner, landsting, regioner och alla de verksamheter som bedrivs i det offentliga – skolan, omsorgen, sjukvården med flera myndigheter och offentliga institutioner – stora möjligheter att påverka valet av livsmedel i den offentliga upphandlingen. I det korta perspektivet får man kvalitet, i det långa bidrar man dessutom till en bättre krisberedskap.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.