Debatt
Upphandling
8 mars 2016 kl 13:18

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Mat från svenska bönder måste gå före eko

De kommuner som sätter upp höga procentmål för att köpa ekomat och sedan tvingas köpa importerad mat är inga miljökommuner.

Det här är en opinionstext

REPLIK. Det finns två bra miljöalternativ för kommuner att välja emellan när de upphandlar mat som kan produceras i Sverige.

Det ena är den miljö- och djurskyddsvänliga maten från hela det svenska jordbruket, närodlad mat som sluter kretsloppen och gynnar den biologiska mångfalden inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.

Det andra är närodlad mat från Sverige som därtill är producerad enligt det ekologiska konceptet, det vill säga med mycket animalieproduktion och utan mineralgödsel eller kemiska bekämpningsmedel, vilket ger betydligt lägre skördar.

Importerad mat från kontinenten eller andra världsdelar är oftast betydligt sämre miljöalternativ.

De kommuner som sätter upp höga procentmål för att köpa ekomat från hela världen och köper importerad mat är inga miljökommuner.

I stället måste man titta på hur stor andel av matinköpen som är närodlad mat från Sverige. De kommuner som här ligger i topp är de främsta miljökommunerna vad gäller mat - och detta borde listas och hedras.

Staten, och kommuner, stöder ekojordbruket med miljardbelopp genom riktade miljöersättningar och riktad upphandling. Staten anslår även betydande resurser till forskning och marknadsföring av ekomat.

Maria Wivstad är föreståndare för EPOK, centrum för ekologisk produktion, på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Hon tycks hävda att kommuner bör köpa ekomat från hela världen i stället för bra mat från Sveriges bönder. Det är innebörden i det hon skriver.

Jag menar att målet istället i första hand borde vara att upphandla närodlad mat producerad enligt stränga svenska miljö- och djurskyddsregler som kan sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i närområdet.

Detta borde vara både SLU:s och Sveriges kommuners grundläggande mål.

I andra hand kan man sedan prioritera att upphandla en viss andel ekomat från Sverige, och hela världen.

Att Maria Wivstad skriver följande är utomordentligt anmärkningsvärt: ”I praktiken har det visat sig att ekomat i skolor och landsting inte ökat utgifterna för maten, vilket slår hål på påståenden i media att kommuner och landsting varje år lägger miljardbelopp på subventioner av ekomat.”

Påståendet är barockt. Detta påstår alltså en statsanställd ekoföreståndare på SLU. Och sedan begär hon att vi ska tro på det övriga hon skriver, vilket trots partiskhet är mera balanserat.

Enligt ekonomerna på SLU och i Lund på Agrifood (2012) kostade ekomaten 65 procent mer än vanlig mat (när allt är eko), med ett spann på mellan 25 och 60 procent när en del är eko. 

Min fråga till Maria Wivstad, och andra ekoföreträdare som också ofta brukar hävda att ekomaten inte kostar mer, är om hon och de anser att Sveriges kommuner kan trolla?

Om all mat köps in som ekomat till en merkostnad på runt 65 procent, eller om 25 procent köps in till en merkostnad på 40 procent; hur kan detta ske utan att det kostar kommunerna någonting?

Sanningen är ju att kommunernas inköp av betydligt dyrare ekomat kostar årliga miljardbelopp, naturligtvis. (Staten stöder också ekojordbruket med runt 700 miljoner kronor per år).

Att försöka blanda bort korten genom att påstå att så inte är fallet är lögn och skadar i längden förtroendet för både SLU och den ekologiska maten.

Den är betydligt dyrare eftersom den främst är inriktad på animalieproduktion och ger betydligt lägre skördar genom de begränsningar den ålägger sig.

Naturligtvis kan och ska kommuner alltid söka vägar för att använda maten så effektivt och bra som möjligt genom att minska matsvinn och ha en allsidig kost och så vidare.

Detta kan och ska självfallet göras oavsett om råvaran är närodlad mat från Sverige eller ekomat från hela världen.

LÄS MER: Svenskt och ekologiskt går att förena. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.