Debatt
Skola
15 april 2016 kl 10:58

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Marknadsstyrningen av skolan skapar klyftor

De mest utsatta barnen i Sverige halkar efter allt mer, visar en ny rapport från Unicef. Den enskilt viktigaste faktorn för att bryta denna utveckling är att erbjuda likvärdig utbildning för alla barn. Men det klarar uppenbarligen inte den svenska marknadsstyrda skolpolitiken av.

Det här är en opinionstext

Unicef har undersökt hur stora klyftorna är mellan de tio procent av barnen som är mest utsatta vad gäller inkomst, utbildning, hälsa och välbefinnande, och jämfört med de barn som utgör genomsnittet. Sverige låg tidigare i toppen i dessa jämförelser men tillhör nu ett av de länder som har fallit mest, skriver Unicef. I årets jämförelse hamnar Sverige på plats 23 av 35 deltagande länder. Jämför man de nordiska länderna ligger Sverige sämst till.  

Tillsammans med de andra nordiska länderna har Sverige tidigare varit ”världsmästare” i att klara av att ge de mest utsatta barnen en bra skola och goda och jämlika uppväxtvillkor. Nu klarar vi inte längre den uppgiften utan halkar allt längre efter med allt större klyftor.  

”Följderna för barnet kan bli avbruten skolgång, missbruk, kriminalitet och arbetslöshet, och det är därför viktigt att politiker och beslutsfattare tar till sig de här oroväckande resultaten, säger Christina Heilborn.” (Programchef svenska Unicef.)

Vi kan inte annat än instämma.

Den enskilt viktigaste faktorn för att bryta denna negativa utveckling är utbildning. Det gäller att alla barn ska få en likvärdig, kvalitativ utbildning, oavsett social bakgrund, skriver Unicef.

Men det klarar uppenbarligen inte den svenska marknadsstyrda skolpolitiken av. Unicef använder PISA-rapporten från 2012 som underlag och där finner man att den svagaste elevgruppen blir allt större och att dessa elever får allt lägre resultat jämfört med tidigare PISA-studier.  

Denna utveckling sker trots att det står i skollagen att skolan ska vara likvärdig och kompenserande. Men det tar marknadskrafterna uppenbarligen ingen hänsyn till. Systemet med det fria skolvalet, fristående skolor, skolpengen och att aktiebolag får driva skolor, driver mycket effektivt fram en skolsegregation. Barn med välutbildade och resursstarka föräldrar samlas på vissa skolor och barn med resurssvaga och korttidsutbildade föräldrar samlas på andra. Skillnaderna mellan skolors elevresultat har fördubblats sedan 90-talet.

Inget annat land har gått så långt som Sverige när det gäller att marknadsstyra skolan och i inget annat OECD-land har elevresultaten i PISA fallit lika mycket som i Sverige. Och allra mest har de svagpresterande eleverna fallit.   

Regeringen har tillsatt två viktiga utredningar som arbetar med dessa frågor. Det är Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden och den Skolkommission som Skolverkets chef Anna Ekström leder. De har inga lätta uppgifter. I Riksdagen finns inget stöd för att bryta dagens negativa utveckling utan majoriteten vill fortsätta på den inslagna vägen. Samtidigt måste de båda utredningarna komma med skarpa förslag som innebär steg mot en ökad likvärdighet i skolan, om de ska ha någon trovärdighet.  

Ska man vända dagens negativa trend gäller det att det demokratiska systemet återtar styrningen av skolan. Politiker på statlig och kommunal nivå måste våga agera. Tillåter man att marknaden får fortsätta styra som idag kommer inget att hända. Oavsett vällovliga ambitioner från politikernas sida kommer marknaden att fortsätta med att skapa vidgade klyftor. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.