Marknadshyror

Marknadshyror ger inte fler hyresrätter

Myterna frodas i debatten om marknadshyror. Klart är att fri hyressättning skulle höja hyrorna - men det leder inte automatiskt till att fler hyresrätter byggs, hävdar Barbro Engman, förbundsordförande på Hyresgästföreningen.

Debatten om marknadshyror har tagit fart igen. Den har pågått i nästan 50 år men ingen regering oavsett färg har funnit skäl att ändra på den svenska modellen med förhandlade hyror.

Hyressättningen har förändrats men inte dess grundläggande delar. Hyran förhandlas mellan parterna på hyresmarknaden. Den ska bygga på bruksvärdet, dvs den standard och kvalitet som finns i lägenheten, fastigheten och området.

Modellen är långsiktig, förutsägbar, politiskt stabil och har klarat stora påfrestningar. Oavsett om vi har haft hög- eller lågkonjunktur, skatteomläggningar eller finanskriser har hyran för 3 miljoner hyresgäster utan större dramatik kunnat förhandlas fram.

Skälet är att vi inte, som de flesta andra länder, har hyresreglering. Syftet med hyreslagstift-ningen är att balansera fastighetsägarnas och hyresgästernas intressen.

Hyreslagstiftningen är en konsumentskyddslag. Den ska skydda människor mot oskäliga hyreshöjningar och garantera dem ett reellt besittningsskydd.

Debatten om marknadshyror har alltid präglats av kampen mellan teori och verklighet. Anhängarna av de ekonomiska marknadsteorierna är trogna sina teorier. Men politiken adderar andra perspektiv. De väger in de sociala och ekonomiska konsekvenser det skulle få för en-skilda människor och för samhället.

Det är ett perspektiv som helt saknas i det som framförs på en del ledarsidor och av en hand-full ekonomer. Några återkommande mantran är istället att rörligheten måste öka och hyran i attraktiva områden höjas. Sedan sätter man punkt. Ingen tar sitt resonemang vidare, analyser och konsekvensbeskrivningar saknas helt.

Om rörligheten ska öka betyder det att människor måste fås att lämna sina hem. Ett sätt att göra det är givetvis att höja hyran så det blir omöjligt att bo kvar.

Hur mycket hyran ska höjas eller vart de som måste flytta ska ta vägen är inget som intresserar en enda ledarskribent eller ekonom.

Men det ska ta lång tid, hyran ska sakta trappas upp, det ska inte leda till någon omedelbar folkomflyttning säger de privata fastighetsägarna. Detta tydliggör hur dramatiska deras för-slag är.

Att det kommer bli dyrt för hyresgästerna är tydligt. I den SIFO-undersökning* Hyresgästföreningen nyligen gjorde svarade sex av tio att de tror hyrorna kommer öka om marknadshyror införs. Bara fem procent trodde de skulle sjunka. Och bara sju procent föredrar ett system med marknadshyror. Det säger en hel del.

Inte i något land fungerar marknadshyror. Alla länder som har marknadshyror har också socialbostäder. I Tyskland införde regeringen nyligen en lag för att stoppa hyreshöjningarna. Ett system med reglerade marknadshyror blir alltså resultatet, inte av marknadens förmåga utan dess oförmåga.

Myterna frodas. Hyrorna i attraktiva områden måste öka, det är mycket billigare att bo på Strandvägen än i Rinkeby, hyresregleringen förhindrar nyproduktion osv. Men på alla orter inklusive Stockholm är det dyrare att bo centralt, oavsett om jämförelsen sker mellan oreno-verade, renoverade eller nybyggda hus. Men fakta räcker inte för att knäcka myterna. De odlas av de som har intresse av att odla dem.

Det går att tjäna stora pengar på bostadsbristen. Assar Lindbeck insåg att marknadshyror skulle innebära en enorm förmögenhetsöverföring till fastighetsägarna. Han ville stävja det genom en reversmodell eller via skattesystemet.

Några sådana förslag hörs inte i debatten idag. Tvärtom tycker man att staten ska gå in med höjda bostadsbidrag. Skattebetalarna ska alltså betala fastighetsägarnas förmögenhetsökning.

Hyror i nyproduktion kan i dag sättas efter den kalkyl fastighetsägaren gör. Det har lett till allt högre hyror men inget ökat byggande. Inget tyder alltså på att en friare hyressättning ökar byggandet.

Med den utvecklingen riskerar hyresrätten i stället att prisa ut sig. Varför betala 10 000 kronor i månaden för en etta eller 18 000 i månaden för en trea när man kan köpa en bostadsrätt och få lägre boendekostnader tack vare statens stöd till det ägda boendet? Den frågan har anhängarna av marknadshyror anledning att ställa sig. 

*Sifo har på uppdrag av Hyresgästföreningen genomfört en kvantitativ undersökning om attityder till olika alternativ för hyressättning. Syftet med undersökningen är att mäta vad svenska folket tycker om olika alternativ för hyressättning och hur man tror att marknadshyressättning skulle påverka hyresnivåerna. Undersökningsperiod: 15-23 april 2014  Antal svaranden: 1074

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.