Marknaden skapar parallella skolor för fattiga och rika

Senaste Pisa-undersökningen visar att det sammantaget går lite bättre för de svenska eleverna och det är glädjande. Men undersökningen visar också att skillnaderna fortsätter att öka i den svenska skolan. Alla elever ges inte samma möjligheter utan skolan dras alltmer isär. Pisa visar tydligt att vi inte har någon likvärdig skola.

Under mer än hundra år hade Sverige ett utpräglat parallellskolesystem med folkskola för fattiga barn och läroverk för de bildade klassernas barn. Mot den ordningen reagerade både arbetarrörelse och liberaler i slutet av 1800-talet. En av de mest drivande var liberalen och skolmannen Fridtjuv Berg som starkt kritiserade den klassuppdelande skolan. Detta parallellskolesystem skulle dock bestå ända fram till den reformering av skolan som med stort stöd i riksdagen skedde efter andravärldskriget och med inrättandet av grundskolan 1962 var det slut på parallellskolesystemet.  

Fram till 1990-talet var den svenska grundskolan bland de bästa i världen på likvärdighet. Det var små skillnader mellan elevernas resultat. Naturligtvis hade den skolan också problem men elevresultaten var mycket goda. I läsning var de svenska eleverna bäst i världen i flera internationella undersökningar. Den svenska sammanhållna grundskolan lyckades bra med både de starka och de svaga elevgrupperna under denna tid.

Av den grundskola som inrättades 1962 återstår snart bara smulorna. Med det fria skolvalet och friskoleexplosionen har vi främst i storstadsområden och på högskoleorter fått en helt ny situation. Barnen på gården går inte längre tillsammans till skolan och deras lekkamrater på gården är inte längre deras skolkamrater. Varje morgon sprids de som agnar för vinden, på väg till olika skolor i närområdet eller skjutsade till skolor i andra ändan av staden.

Kombinationen av fritt skolval och friskolereformen har lett till en växande segregation på skolområdet. I fristående skolor och populära innerstadsskolor koncentreras elever med högutbildade och ekonomiskt starka föräldrar. Skillnaden mellan låg- och högpresterande elever och skolor växer. I stort sett allt i den marknadsdrivna skolpolitiken ökar på skolsegregationen; det fria skolvalet, den fria etableringsrätten för skolföretag, de fristående skolornas antagningssystem, skolpengssystemet och aktiebolagen. De erfarna lärarna lämnar de segregerade skolorna.

I ny form håller ett parallellskolesystem på att växa fram, med en sämre skola för fattiga barn och en bättre för de bildade klasserna. Ett skolsystem som vi trodde var avskaffat håller på att återinföras och de som främst får betala är de svagaste elevgrupperna.

För ett relativt litet land som Sverige är det av största vikt att alla elever ges en möjlighet att klara skolan. En skolpolitik som strävar efter att minska skillnaderna mellan eleverna stärker samhället. Fler kommer i arbete, färre hamnar utanför samhällsgemenskapen och ekonomin stärks. Alla tjänar på en likvärdig skola.

Segregationen sliter sönder vårt samhälle. När ungdomar som växer upp i samma stad inte längre naturligt kan mötas över etniska, sociala och ekonomiska gränser skapas en grund för splittring och konflikter. Vi har nu hamnat i den absurda situationen att det är dagens liberala partier, Centern och Liberalerna, som driver på utvecklingen mot ett nytt parallellskolesystem där barn med olika social bakgrund går i olika skolor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.