Marknaden driver fram ett segregerat skolsystem

REPLIK I Rapporten ”Förbättrad Välfärd - Likvärdighet i den svenska skolan” av David Sundén och Malin Werin, hävdar Svenskt Näringsliv, SN, att det inte finns något stöd för att likvärdigheten i skolan har försämrats sedan valfrihetsreformerna på 1990-talet. De svagaste elevgrupperna har inte alls missgynnats, skriver de.

SN medger att det uppstått ökade skillnader mellan skolor men det beror på att elevsammansättningen blivit mer homogen vad gäller föräldrarnas härkomst och utbildningsnivå, är deras slutsats.

I och med den nya marknadsstyrda skolan samlas elever med högutbildade föräldrar på fristående skolor och attraktiva kommunala skolor medan elever som har föräldrar med kort utbildning är kvar på de kommunala förortsskolorna. Den elevsorteringen påverkar skolornas resultat kraftigt då föräldrarnas utbildningsnivå är den enskilt starkaste faktorn för hur eleverna lyckas i skolan.

Enligt Skolverkets statistik har skillnaderna i elevresultat mellan skolor fördubblats sedan 1990-talet. Samma utveckling kan man se i Pisa.

Men denna elevsortering och de ökade skillnaderna har inte påverkat likvärdigheten, skriver Ann Öberg och Mikael Witterblad på Svenskt Näringsliv i artikeln ”Rödgrön välfärdspolitik utan stöd i fakta”.

Ett annat sätt för att beskriva den homogena elevsammansättningen är att skolsegregationen har ökat. Men ordet segregation vill inte SN att deras rapportförfattare ska använda. I en fotnot på sidan 43 läser vi:

”Svenskt Näringsliv har begärt att vi i denna rapport använder ett mer neutral värdeladdat ord som elevsammansättning istället för orden skolsegregation och elevsortering.” 

Rapporten bekräftar således att marknadsutsättningen har drivit fram ett mer segregerat skolsystem, även om man väljer ett annat, för uppsåtet bättre ord.

Ett av syftena med den fria konkurrensen om eleverna var att de framgångsrika skolorna skulle konkurrera ut de mindre framgångsrika. Det skulle uppstå skillnader. SN är en ivrig förespråkare för detta men vill inte tala klartext om de negativa effekterna.   

Rapporten hävdar att de resultatskillnader som uppstått mellan skolor enbart beror på den omfördelning av eleverna som skett. Kvaliteten på skolorna har inte förändrats, bara elevsammansättningen. Inga elever har missgynnats av denna sortering utan alla får samma kvalitet på sin undervisning som tidigare, menar arbetsgivarorganisationen.  

Den slutsatsen är pikant eftersom SN brukar hävda att det är bättre kvalitet i de fristående skolorna. Nu slår rapporten fast att de bättre elevresultaten i de fristående skolorna enbart beror på det positiva elevurvalet, inte på skolan. Det måste vara nedslående att höra för många av Svenskt Näringslivs medlemsföretag, eftersom bättre kvalitet var ett av huvudsyftena med privatiseringen av skolan. 

Problemet är bara att SN:s slutsats inte är korrekt. Likvärdigheten har påverkats av den ökade skolsegregationen.

För att få ihop sina slutsatser har rapportförfattarna struntat i att se på utvecklingen för olika elevgrupper. Det finns inte en rad i rapporten om att olika elevgrupper haft olika resultatutveckling.  

I Pisa-rapporten från 2012 finns de fakta som SN inte skriver om:

”Vi har i tidigare Pisa-undersökningar (Skolverket 2004b, 2010a) kunnat konstatera en särskilt negativ resultatutveckling för lågpresterande svenska elever, medan resultaten för högpresterande inte försämrats i samma utsträckning.” Skolverket Pisa 2012, sidan 144.

Den negativa utvecklingen för de lågpresterande eleverna fortsatte i Pisa 2012 med undantag för matematik där även de högpresterande har backat. Detta betyder att likvärdigheten har försämrats.

Men rapporten från SN pekar på att det inte finns någon definition av begreppet likvärdighet i skollagen. Och finns ingen definition kan likvärdighet tolkas på olika sätt. Man kan, som SN, påstå att det inte har skett någon försämring av likvärdigheten. Visserligen har skolsegregationen (homogeniteten) ökat kraftigt men det påverkar inte likvärdigheten, enligt deras sätt att argumentera. 

För vår del är bilden tydlig. Det är de mest lågpresterande eleverna och förortsskolorna som haft den sämsta resultatutvecklingen sedan 1990-talet. Det har alltså skett en solklar försämring av skolans likvärdighet.

Varför är då SN plötsligt bekymrade över skolan likvärdighet? Anledningen är det arbete som pågår i utredningen om vinster i välfärden och i regeringens Skolkommission.

I båda dessa är den försämrade likvärdigheten huvudfrågor. SN ser att utvecklingen i skolan är negativ och att marknadskrafterna är ifrågasatta inom skolan. Deras intresse är att skydda sina medlemmars – skolkoncernernas och vårdkoncernernas vinster.

Därför försöker de göra allt vad de kan för att rentvå sig och skolaktiebolagen från den negativa utvecklingen. Men segregation och likvärdighet går inte att förena.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.