Under sommarlovet ges tiotusentals ungdomar sommarjobb genom sin kommun. I Malmö erbjuds cirka 2 500 sommarjobb på både privata och offentliga arbetsplatser genom programmet Ung i sommar. Men i sin nuvarande form är programmet inte mycket annat än en tveksamt motiverad utgift i en ansträngd kommunbudget. Malmös politiker – liksom med säkerhet politiker på andra orter – måste fundera igenom varför, och hur, kommunen ska erbjuda sommarjobb.
Den första frågan är vilken arbetslivserfarenhet man får av uppenbart meningslösa jobb. Många platser finns inte för att arbetet behöver utföras, utan för att skapa fler platser. Detta innebär två problem. För det första känns det knappast meningsfullt att utföra jobb som den anställde själv vet inte behövs. Det blir endast som en motprestation mot bidrag.
Detta kan knappast vara syftet med sommarjobbsprogram. Det andra problemet är att om kommunen skapar meningslösa platser, får ungdomar fel uppfattning om varför jobb skapas. Jobb skapas inte för att man har rätt till en anställning, utan för att ens arbete behövs. Det är viktigt att ungdomar förstår att det är genom att vara en tillgång man får jobb.
Den andra frågan är varför kommunen inte i stället erbjuder riktiga jobb som faktiskt behövs. Malmö skulle utan vidare ha nytta av fler skräpplockare och mer personal på sina museer. Vården och hemtjänsten är i stort behov av personal. Men ändå minskar antalet sommarjobbplatser inom just detta område. Likaså gäller förskolorna. Kommunen hade alltså kunnat skapa meningsfulla arbeten som ger Malmöborna något tillbaka för skattepengarna. Men så sker inte, och Malmös politiker måste förklara varför.
Det tredje problemet är att det saknas statistik på hur programmet ger Malmöborna något tillbaka. Ingenstans i den 18 sidor tunna utvärderingen finns någon typ av information om Ung i sommars inverkan på framtida arbetslöshet. Inte heller nämns något kring hur mycket pengar som sparas. Avsaknaden av ordentlig utvärdering gör att den i sammanhanget saftiga prislappen, närmare 30 miljoner kronor, blir svår att bedöma.
Möjligen leder programmet till positiva effekter, men liksom allt annat måste man vara skeptisk till utgifter till dessa positiva effekter är belagda. Vi kräver därför att Malmö stad utreder vilka effekter – ekonomiska och sociala – som programmet medför.
Slutligen är det ett problem att kommunen förser den privata sektorn med gratis arbetskraft. Medan samarbete mellan näringsliv och kommuner givetvis är nödvändigt, bör de inte ha alltför intimt umgänge. Kommunen ska inte, som i Malmö, betala för anställningar som det privata ska stå för. Vidare förstör Malmö stad den marknad för sommarjobb som annars skulle funnits.
Kommunala sommarjobb får gärna användas som ett sätt för kommuner att ta in billig arbetskraft och ge ungdomar arbetslivserfarenhet. Men inte för att ge näringslivet gratis arbete.
Malmös politiker – och med all säkerhet politiker i många andra kommuner – måste visa varför sommarjobbsprojekten ska bedrivas. I Malmö måste riktiga jobb som faktiskt behövs skapas. Både för ungdomarna och för kommunens skattebetalare.
Ordentlig statistik behövs, så att man som invånare kan bedöma om det är en rimlig investering. Och den privata sektorn måste betala för sin arbetskraft. Det ska aldrig skattebetalare göra.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
