Debatt
Feminism
26 april 2019 kl 14:37

Män är inte huvudfienden i kampen för en bättre värld

I den övergripande kampen för ett solidariskt, humant samhälle måste vi samtidigt befria oss från såväl dåliga mansnormer som dåliga kvinnonormer, slutreplikerar Kjell Kampe.

Det här är en opinionstext

Slutreplik. De flesta av oss försöker väl leva våra liv så gott vi kan, jobbar på för att bidra till familjens uppehälle, försöker hålla oss något så när i form. Visst dricker vi lite mer än ni kvinnor men vi röker mindre. Vi tar – ibland tvingas vi ta – lite större risker men vi behandlar varken oss själva, varandra eller er andra på ett destruktivt sätt.

Jag tycker att både Christina Ahlzén och Jona Elings Knutsson (som skrev den första texten i den här diskussionen) agerar enligt ett väldigt aggressivt och dogmatiskt feministiskt mönster som inte skiljer på mansnormer och män i allmänhet.

Jona Elings Knutsson förtiger att det i första hand är de lågutbildade männen – inte kvinnorna –”som med sina liv får betala för övriga befolkningens längre liv”.

Christina Ahlzén medger visserligen att mäns medellivslängd generellt är 3,5 år lägre än kvinnors, men det är den destruktiva mansnormens fel, så vi män får skylla oss själva: ”Så ja, vi feminister måste fortsätta arbeta med mansnormer, som gör att män behandlar sig själva, varandra och oss andra på ett destruktivt sätt.”

Det är mycket få män som lever efter den destruktiva mansnorm du talar om. Visst, de finns, högljudda, otäcka typer på flashback, men de är inte många, vi andra är många, många fler. Det sätt som ni försöker pracka på oss någon mansnorm som vi påstås leva efter är varken korrekt eller konstruktivt. Det skapar bara klyftor mellan könen.

Den viktigaste frågan är ändå inte de båda könens olika livslängd utan de skillnader i livsvillkor som ökar i dagens Sverige. De återspeglar sig bland annat i livslängd där skillnaden mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är 18 år. Den ojämlikheten förmår knappast den aggressiva feminismen lösa.

Männen är inte huvudfienden i kampen för att vi alla ska få en bättre värld och feminismen är inte huvudkraften för att skapa den. Det kräver en enad agenda där män och kvinnor samarbetar mot den gemensamma fienden; girigheten, vinstmaximeringen, oviljan att betala skatt.

I den övergripande kampen för ett solidariskt, humant samhälle måste vi samtidigt befria oss från såväl dåliga mansnormer som dåliga kvinnonormer, båda förödande för en harmonisk samvaro och utveckling mot ett bättre samhälle.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.