Replik. Vellinge kommun lyckades till slut få igenom sin önskan om att slippa tiggare utanför ICA i Höllviken. Förlåt, tiggerskan ska det vara. Jag undrar om den tid och de hundratusentals kronor som spenderats på ärendet inte kunde ha kommit till bättre användning, kanske till att hjälpa tiggare och hemlösa. Men Tomas Tobé är inte nöjd med att endast få bort tiggerskan i Höllviken – Julka heter hon för övrigt – han vill se ett nationellt förbud mot tiggeri.
Tomas Tobé försöker dock efter bästa förmåga argumentera för ett nationellt tiggeriförbud i Sverige med ett antal svaga argument i ett försök att inte behöva avslöja den sannolikt verkliga orsaken, nämligen xenofobi. Han vill inte se några romer på gatorna. Det är inte längre någon hemlighet att (M) närmat sig det mest rasistiska och – enligt senaste opinionsmätningar – näst största partiet Sverigedemokraterna.
Under valets efterspel har Tobés partiledare varit tydlig med hur han ser på möjligheterna att bilda regering med stöd av SD och själv fått dess röster i partiledareomröstningen. Givetvis gör självbevarelsedriften hos en partiledare som tappar mark att han blir opportunistisk. Och det Tobé nu ägnar sig åt är att genom opportunism klä in sin och partiets alltmer tydliga xenofobi i en radda förslag på åtgärder som inte är till någon hjälp för den fattige, den som tigger.
Tobé menar att tiggeri inte är en väg ut ur fattigdom, men hur kan en politiker föreslå ett förbud mot det enda sättet till överlevnad som står till buds innan politikerna först löst fattigdomen för den drabbade?
Vidare vill Tobé få oss att tro att han tycker att det är synd om tiggaren, inte för att denne är fattig och utsatt, utan för att tiggaren utnyttjas av kriminella nätverk. Jag kan därför nämna för Tobé att en mätt mage är en mätt mage oberoende av hur den blivit så. Att vara del, eller utnyttjas, av kriminella är vardag för merparten av fattiga, missbrukare och hemlösa, så jag förstår inte vad Tobé tror sig vilja visa med detta.
Jag tycker dock att hans åsikt om att förbudet ska vara icke-diskriminerande och därmed gälla alla grupper och på alla platser är intressant. Det kan väl inte innebära annat än att alla de mindre lyckade journalister som genom crowdfunding tigger pengar till sina projekt också ska förbjudas, eller?
Det tiggs som aldrig förr i Sverige. Inte en dag går på sociala medier utan att jag stöter på någon mindre lyckad journalist eller wannabe-författare som inte har lyckats få något förlag intresserat av utgivning och som därför tigger pengar till sitt projekt. Jag tror mig se en gemensam nämnare bland dessa tiggare; de ligger alla ganska långt till höger på den politiska skalan. Något som jag med säkerhet vet är att de alla är för ett tiggeriförbud.
Slutligen menar Tobé att tiggeri inte är en lösning för någon och att det bör gå att nå en politisk överenskommelse om att ingen människa ska behöva tigga ihop till sin försörjning i Sverige. Återigen, behöver han inte först producera en lösning för de fattiga innan han förbjuder deras enda möjlighet till att överleva?
De argument som Tobé använder sig av biter troligen bara på den mest inbitne och faktaresistente Danderydsbon, den som alltid röstat blått. Kanske kommer någon enstaka nybliven sverigedemokrat tillbaka, men jag håller det för osannolikt, Tobés utspel är alltför desperat och ogenomtänkt för att vara trovärdigt nog för röstfiske och det lämnar väldigt mycket att önska kring Tobés avsaknad av medmänsklighet och sympati för de människor som i hemlöshet och otrygghet tigger för att överleva dagen.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
