Målarna strejkar för att spräcka märket

Vi arbetsgivare inom Måleriföretagen har under avtalsrörelsen hela tiden velat föra en konstruktiv dialog med facket. Redan innan vi förhandlat i grunden lade Målareförbundet dock ett ansvarslöst varsel om strejk och blockad mot flera arbetsplatser runt om i landet. När medlarna i torsdags (7/4) lade ett bud accepterade vi det. Men facket sade nej. Sedan i dag fredag är 35 arbetsplatser drabbade av fackets oansvariga strejk.

En stötesten i förhandlingarna har varit mätningsavgifterna kopplade till ackordslönesystemet, ett lönesystem som används hos en minoritet av måleriföretagen med kollektivavtal. Vi arbetsgivare har velat modernisera hur mätningsavgifterna tas ut. Trots att endast omkring en tredjedel av företagen använder mätningstjänsten måste alla måleriföretag idag betala in en avgift. Det är inte rimligt att företagarna tvingas betala för en tjänst som de inte nyttjar.

Facket fortsätter dock hävda att Måleriföretagen vill slå mot hela ackordet som lönesystem. Men det är fel. Det vi arbetsgivare vill är att den mätningsavgift som samtliga måleriföretag i Sverige idag måste betala endast ska betalas av de företag som faktiskt använder sig av ackord.

I medlarnas bud fanns en kompromisslösning om att tillsätta en utredning av frågan. Det var vi beredda att gå med på. Facket valde istället att låta den varslade strejken bryta ut med full kraft. De verkar ha bestämt sig från början om att de skulle strejka, trots att det är skadligt för hela branschen.

Facket kräver dessutom löneökningar som ligger långt över den nivå för kostnadsökningar som facken och arbetsgivarna inom industrin har träffat avtal på. Att den internationellt konkurrensutsatta industrin har en lönenormerande roll – sätter ett märke – för hela arbetsmarknaden utgör en central del av den svenska modellen.

Håller vi inte märket riskerar Sverige en facklig lönetävlan som avtalsrörelse efter avtalsrörelse trycker upp det svenska kostnadsläget jämfört med andra länder. En sådan lönespiral fortgick under 1970- och 80-talen och försatte Sverige i ekonomisk kris med omfattande arbetslöshet i början av 90-talet.

I år har parterna inom industrin satt märket på 2,2 procents kostnadsökningar på 12 månader. Men Målareförbundet kräver 3,2 procent. Fackets sammanlagda krav motsvarar kostnadsökningar för måleriföretagen på omkring 20 procent. I en bransch med redan små marginaler är det synnerligen oansvarigt. Ytterst är det jobben som står på spel.

Det blir allt mer uppenbart att Målarna, som tillhör grupperingen 6F inom LO där bland annat Byggnads ingår, vill spräcka industrins märke. Det vore skadligt för hela stabiliteten i svensk lönebildning och ekonomi.

Vår uppmaning till facket är att lägga ner stridsyxan och återvända till förhandlingsbordet. Det är hög tid att också Målareförbundet tar ansvar för såväl jobben och utvecklingen i branschen som för ordning och reda vad gäller lönebildningen på hela arbetsmarknaden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.