Medier

Makthavare måste tåla också ilsket mothugg

Opinionsbildare, journalister och makthavare måste växa upp och sluta blanda ihop hat med hot. Hot är oacceptabelt, men att folk reagerar på varandras åsikter är en del av det demokratiska samtalet, skriver Josef Fransson (SD), som reagerar på digitaliseringsminister Peter Erikssons (MP) förslag att omöjliggöra anonymitet på nätet. 

De senaste åren har präglats av en diskussion där beslutsfattare och opinionsbildare hävdar att ”hat och hot” är ett samhällsproblem som begränsar och leder till självcensur. Begrepp som ”trollfabriker” och ”hatsvansar” används som ett slags universalförsvar när artiklar genererar negativa reaktioner, men ofta när vi ser erfarna skribenter lyfta företeelsen ”hat och hot” ter det sig snarast som ett maktmedel för att smutsa ner sina motståndare.

Att det kommer negativa reaktioner på ämnen som berör torde inte vara någon nyhet och ju större plattform man har desto fler reaktioner får man. Det är vad som händer sen som är principiellt intressant. Inte sällan använder debattörer dessa negativa reaktioner för att flytta fokus från relevanta motargument, till en metadebatt om debatten. Just begreppet ”hat” följer som en röd tråd i sammanhanget, vilket på ohederliga grunder klumpas samman med rena hot.

Man kan enkelt konstatera att det är orimligt att lättvindigt blanda ihop två så skilda begrepp som hat och hot. Hotelser kan och ska naturligtvis aldrig accepteras i det demokratiska samtalet. Svårare blir det med det diffusa och odefinierade begreppet ”hat”. Allt från rimligt framförda avvikande åsikter till rent vidriga påhopp ryms under begreppet. Vad som är hat kommer oundvikligen att bli en subjektiv bedömning. Oavsett vad man själv tycker om det så det är faktiskt tillåtet – ja till och med din demokratiska rättighet – att skriva till makthavare och berätta vilka kompletta idioter de är, även om det som regel inte är en framkomlig väg. Men förbjudet är det inte, och skall heller icke vara.

I en inspelad intervjutidskriften Kvartal får SVT-journalisten och Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo frågan vilket som är det största hotet mot yttrandefriheten. ”Det nätburna hatet” svarade Hedenmo, men intygar samtidigt att hon själv inte viker ner sig för sådant, men att kanske andra gör det. På frågor rörande om det ändå inte är ganska trivialt med denna företeelse relativt journalister runt om i världen som lever under faktisk fara för sin säkerhet så blir Hedenmo påtagligt besvärad. Rätteligen. Att denna alarmism får konsekvenser är dock tydligt.

I dagarna gick Miljöpartiet så långt att man via digitaliseringsminister Peter Eriksson föreslog att omöjliggöra anonymitet på nätet för att bekämpa det så kallade näthatet. ”Det är alldeles uppenbart att det behövs en reglering” säger Eriksson till DN. Partiets motivering är att det skulle stärka människors möjlighet att delta i debatten.

Kanske borde Eriksson samtidigt problematisera kring motsatsen, att många kan delta i debatten just utifrån möjlighet att vara anonym. Många känner sig nödgade att vara det av rädsla för repressalier från arbetsgivare eller social stigmatisering, inte för att hata eller hota. Precis samma mekanismer som ligger till grund för källskydd och efterforskningsförbud. Därmed menar jag att Miljöpartiet och Peter Eriksson är ett långt mycket större hot mot demokrati och yttrandefrihet än det problem han säger sig vilja lösa.

Det är dags att debattörer slutar använda begreppet ”hat” för att vinna politiska fördelar. Väx upp och inse att de privilegier som kommer med att vara framgångsrik opinionsbildare också kan medföra att du kanske får ta verbal skit ifrån de personer du upprör.

Istället hoppas jag att vi så långt det går kan hjälpas åt att försöka flytta Sveriges samhällsdebatt mot att präglas av sansade och vuxna samtal om alla de utmaningar och problem vi står inför, men låt det också innehålla lite jävlar anamma och skinn på näsan hos dem som deltar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.