Östersundsstudien Hela debatten

Mät kvaliteten för hela systemet

Kvaliteten är högre inom den offentligt driva äldreomsorgen framförallt om hela systemet granskas, skriver Peter Lorentzon, Gemensam Välfärd i en replik till Håkan Tenelius på Vårdföretagarna.

För att visa att privat äldreomsorg har högre kvalitet än den offentliga stödjer sig Vårdföretagarnas Håkan Tenelius på Socialstyrelsens Kommun och Enhetsundersökning. Det är en omfattande undersökning som kan vara bra för enskilda kommuner att följa sin egen utveckling på olika områden och för att se hur man ligger till i jämförelse med andra kommuner. Men undersökningen innehåller också brister framförallt om man ska jämföra kvalitet mellan vinstdriven och offentlig äldreomsorg.

En stor brist är att den inte skiljer på vinstdriven och ideellt driven äldreomsorg. De läggs ihop till enskild verksamhet. Det är det Tenelius kallar privat äldreomsorg och som han jämför med den kommunala. Detta är minst sagt tveksamt eftersom diskussionen handlar om hur just vinsten påverkar kvaliteten.

En annan grundläggande svaghet är att uppgifterna är självrapporterade vilket leder till ett anpassningsbeteende. Vilka som anpassar sig mest kan man spekulera om.

En annan brist är att den mäter ”det mätbara”. Inte det mjuka mer svårfångade som exempelvis ensamhet.

En viktig diskussion kring kvalitet gäller struktur, process och resultatkriterier. Bemanningen är en strukturfråga.  Den mättes i Socialstyrelsens tidigare undersökning av, enkelt uttryckt, antalet anställda per enhet och andel timanställda. Då var skillnaden tydlig mellan privat och offentlig, de senare hade högre bemanning och färre timanställda. Nu har detta mått ersatts av ett mer svårtolkat mått som inte mäter andel heltids- och timanställda och inte heller hur mycket personal som faktiskt är på arbetet – bara hur många som ska finnas enligt schemat vid en given tidpunkt. Processkriterier – rutiner för olika aktiviteter – är ofta de privata verksamheterna bättre på. Men dessa kriterier säger inget om resultatet. Att man har upprättat en genomförandeplan visar inte effekten av den. 

En diskussion om problemen i att mäta kvalitet och skillnader mellan offentlig och privat äldreomsorg förs i boken Marketisation in Nordic Eldercare (Obs! Pdf.) bland annat på sid. 60-63. Här pekas också på svårigheterna att använda processkriterier för kvalitetsmätning. I boken relateras en studie vid Handelshögskolan i Stockholm. Där analyseras Socialstyrelsens data från 2010 och skillnaderna mellan riskkapitalägda boenden, andra for profit, non profit och offentliga. De visar att de riskkapitalägda hade 10 procent lägre bemanning och 46 procent fler timanställda än de kommunala äldreboendena.

Det är svårt att mäta kvalitet och att utifrån det jämföra verksamheter. Det är inte kungsvägen, som alliansen nu hävdar, att komma till rätta med de problem som kommersialiseringen av välfärden skapar. De enkla måtten på bemanning, andel heltid- och deltidsanställda, utbildningsnivå och löner räcker dock långt för en jämförelse och här har de offentliga verksamheterna bättre värden.

Socialstyrelsens undersökning visar en mycket intressant sak. Stockholm stad får låga värden på ett stort antal parametrar. Detta trots att äldreomsorg här i hög grad är privatiserad, drygt 65 procent av både hemtjänsten och äldreboenden drivs privat. Hur förklarar Tenelius detta? Den omfattande privata driften borde ju resultera i en högre kvalitet!

Nej, förklaringen är att det stora antalet utförare inom hemtjänsten i Stockholm, fler än 150 utförare skapar stora problem och fördyrar verksamheten; höga transaktionskostnader, uppsplittrad verksamhet, svårigheter att samverka med andra enheter inom vård och omsorg, vårdkedjor fungerar inte m.m. 

En viktig slutsats av detta är att kvalitet och effektivitet inte bara kan mätas och jämföras för enskilda utförare. Hela systemet måste granskas och jämföras. Och då är det tydligt att den offentligt drivna äldreomsorgen – tillsammans med ideell verksamhet – ger högre kvalitet till en lägre kostnad än den vinstdrivna.

Härtill ska läggas att de skattemedel som försvinner i aktieutdelning och till riskkapital skulle kunna öka kvaliteten ytterligare om de användes inom äldreomsorgen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.