I helgen väljer Moderaterna Ulf Kristersson som sin nye partiledare. Deras extrastämma är en av många förberedelser vi kan se i det partipolitiska arbetet denna höst. Det är nu partierna lägger grunden för det stundande valet nästa år. Kandidater presenterar sig men, det handlar förstås inte bara om ansikten. Den politik som partierna vill ska styra Sverige under de kommande fyra åren utformas och presenteras också just nu.
Det är bra. För det är när partierna formulerar sin politik som skillnaderna blir tydliga. Det blir till exempel allt mer uppenbart att skiljelinjen i svensk politik kommer att stå mellan en ansvarsfull klimatpolitik för framtiden och en fossil 1900-talspolitik.
För tio år sedan ville Moderaterna lansera sig som ett nytt miljöparti. Och jodå, de har tagit en del goda steg på vägen sedan dess. Men, en analys av de nya förslag som partiet har lanserat under denna höst leder till slutsatsen att Moderaterna snarare motarbetar en miljöpolitik än har en. Moderaterna vill nu ha långsammare tåg och snabbare bilar. Därtill vill de att vi ska skattesubventionera flyget. Ja, faktiskt! Moderaterna vill göra det billigt att flyga och dyrare att åka tåg. Men istället för att förfäras över dessa bakåtsträvande förslag borde vi kanske glädjas åt att Moderaterna än så länge inte har föreslagit en stor reform med syfte att återgå till häst och vagn.
Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi ska kombinera en ekonomi som växer med utsläpp som minskar. Därför har en stor majoritet i riksdagen – däribland Miljöpartiet och Moderaterna – tagit fram ett klimatpolitiskt ramverk. Ett av de mål som lyfts fram där är att utsläppen från inrikes transporter ska minska med 70 procent senast år 2030. Men om vi ska nå dit krävs politiska reformer som ställer om till transporter som minskar utsläppen.
Exempel på sådana reformer är politik som gör att vi åker mer tåg och minskar utsläppen från andra färdmedel, såsom flyg. Det är i detta läge som Moderaterna föreslår att vi ska skattefrämja flyget, istället för att – som vi i Miljöpartiet vill – att flyget ska betala sina avgifter precis som alla andra färdmedel. För att få över fler transporter till järnväg måste vi både underhålla men också bygga ny räls i Sverige.
Detta säger Moderaterna nej till och hänvisar istället till idéer om att göra det dyrare för tågpendlare. Allt sammantaget känns det som att M anpassar sin politik i infrastrukturfrågor till 1900-talets ideal med mer bil och flyg. När hela Sverige byggs om med laddinfrastruktur, investeringar i utökad biogasproduktion, elbilar och snabbare kollektivtrafik säger M istället nej till de satsningar som understödjer denna utveckling, såsom klimatklivet och stadsmiljöavtalen.
Miljöpartiet tror starkt på att öka den gröna skatteväxlingen: att höja skatten på det som är dåligt och sänka skatten på det som är bra. Därför är vi stolta över att regeringen nu sänker skatten med över sex miljarder kronor samtidigt som vi höjer miljöskatterna. Ja, faktum är att regeringen sänker skatten mer än vad den höjs, vilket sällan framkommer i debatten.
Sammanfattningsvis: Moderaterna har förslag till ny politik som känns igen från historien medan Miljöpartiet visar på en politik för framtiden. Moderaterna vill tillbaka till 1900-talet. Miljöpartiet vill bygga ett Sverige för 2100-talet.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
