Debatt
Vatten
16 mars 2020 kl 15:01

M: Regeringen duckar om EU:s vattendirektiv

EU:s vattendirektiv förhindrar viktiga miljöinvesteringar som är avgörande för den omställning som krävs för att leva upp till de europeiska och svenska klimatmålen. Regelverket måste uppdateras, men den svenska regeringen sticker huvudet i sanden och låter bli att höja rösten för en effektivare miljölagstiftning, skriver tre moderater.

Det här är en opinionstext

EU:s ramdirektiv för vatten ses för närvarande över av EU-kommissionen. Syftet är att bedöma om det tjugo år gamla direktivet fortfarande är ändamålsenligt. Den övergripande frågan är om regelverket bör bevaras i sin nuvarande form eller om det finns anledning att öppna det för ändringar. 

Hittills har kommissionen gjort tydligt att man inte avser öppna direktivet för några som helst uppdateringar eller förbättringar. Det är olyckligt, framför allt utifrån hur lagstiftningen tillämpas i dag.

Nuvarande direktiv slår exempelvis fast att den rådande vattenkvaliteten inte får försämras. Det kan låta rimligt, men enligt en vägledande dom från EU-domstolen görs bedömningen att ”sämst parameter styr”. Vad detta i praktiken innebär är att projekt stoppas så länge någon enskild del av arbetet visar en negativ förändring för vattenkvaliteten. Detta oavsett om arbetet höjer miljöskyddet överlag.

För Sveriges kommuner innebär detta att det är svårare att få tillstånd att bygga ut vattenreningsverk för att tillgodose en växande befolkning, något som är en allt större utmaning i svenska kommuner runtom i landet.

Direktivet kan också få en dämpande effekt på miljövänliga investeringar inom industrin. I Finland har bolaget Finnpulp tvingats ge upp sina planer på vad som skulle blivit världens största fabrik för produktion av biomassa, en investering på 1,6 miljarder euro som skulle ha skapat tusentals nya jobb. Efter nästan fem års prövning har landets högsta förvaltningsdomstol gett avslag för projektet med hänvisning till vattendirektivet och den tidigare nämnda EU-domen.

Här i Sverige varnar industrin för att vattendirektivet kan sätta käppar i hjulet för ”Hybrit”, ett projekt som under ledning av SSAB, LKAB och Vattenfall arbetar med att ta fram nya metoder för koldioxidfri stålproduktion. Enligt beräkningar skulle projektet kunna hjälpa Sverige och Finland att sänka sina totala koldioxidutsläpp med tio respektive sju procent.

Investeringar som dessa är nödvändiga för industrins omställning, vilket i sin tur är en central del av det kollektiva arbete vi behöver göra för att motarbeta klimatförändringarna.

Just därför är det anmärkningsvärt att regeringen inte höjt rösten gällande EU:s vattendirektiv. Det är oroväckande att en regering som säger sig ha miljöarbetet som en politisk prioritet står tyst i en så betydelsefull fråga. 

Det finns legitim oro över att öppna direktivet. Sedan det först introducerades har direktivet åstadkommit mycket för att förbättra vattenkvaliteten runtom i Europa. Därför måste direktivets höga ambitionsnivå bibehållas. Men som det tillämpas i dag är vattendirektivet ur flera aspekter kontraproduktivt. Meningen med regelverket kan inte vara att förhindra utbyggnaden av nödvändiga vattenreningsverk för att tillgodose behoven av en växande befolkning. Det kan heller inte vara syftet att motverka projekt och investeringar avsedda att minska industriutsläppen.

När EU:s miljöministrar nyligen sammanträdde för att diskutera frågan hade Moderaterna samlat majoritet i EU-nämnden för att regeringen skulle driva på för en justering av direktivet utan att minska dess övergripande ambition. Det är rimligtvis EU-nämndens ståndpunkt som regeringen bör stå upp för och tydligt framföra till kommissionen innan ett beslut om vattendirektivets framtid tas.

Därför är det uppseendeväckande att regeringen och miljöminister Isabella Lövin (MP) inte drivit frågan hårdare, så som flera andra större medlemsländer gör. Att fortsätta ducka i frågan duger inte, speciellt inte mot bakgrund av EU-nämndens majoritet.

Sverige måste nu gå i bräschen för hållbar utveckling och ta en tydlig ståndpunkt i frågor som rör samhällets möjlighet att göra en klimatomställning.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.