Debatt
Moderaterna
23 mars 2017 kl 10:16

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”M måste sluta vara alla till lags”

Vänstersvängen under Alliansens andra valperiod slutade med att Moderaterna tappade nästan 25 procent i valet 2014. Väljarna förväntar sig att Moderaterna tydligt befinner sig på höger planhalva, och det är utifrån det vi måste bestämma vilka vi är och vad vi vill.

Det här är en opinionstext

De senaste månaderna har Moderaterna upplevt ett betydande tapp i en rad opinionsmätningar. Bortsett från brasklappen att opinionsmätningar bör tolkas med viss försiktighet är ändå trenden så pass tydlig att den föranleder omedelbar reflektion och konkreta åtgärder.

Analyserna över vart väljarströmmarna går och vilka som går åt olika håll är redan gjorda, varför jag inte tänker uppehålla mig kring att lägga tårta på tårta i det avseendet. Jag tänker heller inte ägna den här artikeln åt att diskutera hur spelplanen är eller borde vara utformad. Jag vill i stället fokusera på den otydlighet och förvirring som rått och råder kring var vi står som parti och ge mig på att försöka ta ut en kompassriktning för en väg framåt ur det läge vi just nu befinner oss i.

Enligt mitt sätt att se på det hela är det två saker som behöver göras: Partiet behöver ett ärligt och öppet tillbakablickande och ett framåtsyftande ideologiskt perspektiv.

Tillbakablickandet består i att med öppna ögon konstatera att partiet från 2011–2014 i ett försök att vara det stora flertalet till lags lät sig bjudas upp till dans i en mitten–vänsterposition på den politiska skalan. Detta med resultat att den förda politiken på den traditionella höger–vänsterskalan fick en tyngdpunktsförskjutning åt vänster. Under den här perioden var partiet satt i ständig, närmast rastlös, förändring utan att landa någon längre tid i en position där väljarkåren kände igen sig.

Den stabilitet väljarna rikligt belönade partiet för 2010 förbyttes i ett väljartapp på nästan 25 procent valet därefter, till stor del beroende på att de moderata konturerna suddats ut högst betänkligt.

Under perioden ingicks en närmast utopisk överenskommelse med miljöpartiet om migrationspolitiken 2011. De som vistas illegalt i landet fick tillgång till skattefinansierad välfärd genom ett riksdagsbeslut 2013. Under mandatperioden uttryckte ledande företrädare att det inte var lika prioriterat längre med privata alternativ i välfärden och LAS betraktades som oantastlig. Två av de moderata kärnfrågorna – näringslivet och försvaret – betraktades mer eller mindre som särintressen. Allt detta måste partiets ledning, för att återskapa förtroendet, ta till sig och faktiskt öppet erkänna var offside i förhållande till klassisk moderat politik.

LÄS ÄVEN: M-toppar kräver ny partiledare.

Partiet har nu börjat landa i en högerposition på den politiska skalan. Även om den traditionella skalan kanske betraktas som obsolet av vissa, förväntas vi som parti ändå tydligt befinna oss på höger planhalva. Utifrån den positionen bör ett ideologiskt perspektiv tas ut: Det här är vi och det här vill vi. Lika lite som ett triangulerande i syfte att försöka vara alla till lags är långsiktigt framgångsrikt, är en reaktiv politik formad av dagsaktuella händelser det.

Vi är ett parti som rakryggat borde stå upp för valfrihet, ordning i ekonomin, låg skatt, stärkt polis, stärkt rättsväsende, strängare straff och ett starkt försvar. Migrationen ska vara reglerad och utgå från våra faktiska möjligheter.

Vi ska orubbligt värna demokrati och jämställdhet samt vårt sekulära samhälle, där religion är en privatsak. Vi ska fortsatt hålla linjen att det ska vara betydligt mer lönsamt att arbeta än att inte göra det. Det är tydliga moderata ståndpunkter som vi ska äga och driva. Det förväntas av oss.

Precis lika viktigt som att återta våra ståndpunkter, där vi återigen kan nå högt förtroende, är att paketera dem logiskt för att inte budskapet bara ska framstå som tomma ord. När vi till exempel säger oss värna jobblinjen måste vi samtidigt tydligt tala om hur jobben ska bli fler och konkret värna det som skapar jobb, det vill säga ett starkt näringsliv med gynnsamma konkurrenskraftiga spelregler eller en stark offentlig ekonomi för att möjliggöra att vi till exempel kan rekrytera många fler poliser för ökad trygghet.

Ärlighet varar längst heter det. Vårt parti behöver erkänna att vi varit otydliga och att vi tidigare i vissa avseenden drivit en politik som ligger långt från det fundament på vilket vårt parti vilar. Vi kan inte springa i cirklar i ett försök att vara alla till lags, utan vi ska fokusera på att vara våra väljare till lags.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.