M: Att ställa krav på språkkunskap är att bry sig

I Minna Forsells replik påstår hon att vårt förslag leder ”snarare till ineffektiv vård” och frågar ”hur ska handläggare och vårdpersonal kunna jobba utan att förstå sina klienter?”

Vårt förslag att begränsa tjänsten av gratis tolk till två år innebär inget förbud eller några hinder för individen att börja ta notan själv för användning av tolk och det innebär inte heller att det leder till sämre vårdkvalitet i sig. Våra besök hos till exempelvis tandvården eller advokaten som vi betalar själva har inte påverkat kvaliteten. Men att börja ta ansvar för kostnader gör att en individ blir medveten om hur de egna valen påverkar den ekonomiska situationen och framtida prioriteringar.

Vi ställer språk- och kunskapskrav på barn och ungdomar i skolan där det svenska språket är ett av kärnämnena. Det ger dem förutsättningar att förstå samhällets funktioner och skaffa sig en självförsörjning när de ska ut i vuxenlivet. Därför är det rimligt att ställa samma krav på vuxna invandrare.

Vidare skriver Forsell: ”... indragen rätt till tolk handlar om att signalera hårda tag mot invandrare snarare omsorg för samhället”. Det är beklagligt att hon väljer att inte se hur språkhinder gör att människor har svårt att ta sig från utanförskapet. Resultatet av att inte kunna förstå eller göra sig förstådd på en arbetsintervju, hjälpa sina barn med läxor eller begå brott omedvetet för att de inte känner till vissa lagar till exempel köra i bussfil eller barnaga – skickar en gigantisk nota till skattebetalarna samtidigt som utanförskapet permanentas. Det finns också en risk att det ärvs av barnen – då de aldrig ser sina föräldrar gå till jobbet.

I Kanada finns det språkkrav för medborgarskap och integrationen fungerar bättre där än här. I Sverige får nyanlända gratis utbildning i svenska och gratis entré till välfärden. Men språkbrist är ingen sjukdom och obegränsad gratis tolk är inte en välfärdstjänst.
Vårt förslag, med omsorg om samhället, är att fler ska vara med och bidra. Det medför att vi ökar både kvalitet och effektivitet i vårt välfärdssystem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.