Jag blir upprörd över hur samhället har låtit lärare drivas in i en yrkesroll där det i det närmaste accepteras att man på vissa skolor utsätts för dagliga kränkningar av elever och att lektioner ställs in på grund av detta.
Nyligen aviserade justitieminister Morgan Johansson straffskärpningar för hot och våld mot sjukvårdspersonal. Den signal som samhället vill skicka med en sådan straffskärpning borde vara lika viktig att sända även på skolans område.
Det finns vissa institutioner i samhället som anses särskilt ”viktiga” eller ”samhällsbärande” och som därför måste vara fredade från hot och våld. Jag menar att skolan ingår i den här gruppen som justitieministern funderar på att lyfta fram som särskilt allvarlig att angripa och hota.
I dag presenteras den så kallade ”Blåljusutredningen”. Den förväntas bland annat innehålla förslag om skärpta straff mot personer som ger sig på samhällsviktig personal, och där inkluderas personal i vårdsektorn. Frågan är som sagt varför lärare lämnas utanför de grupper som anses ha en samhällsviktig funktion?
Jag tror att betydelsen av en straffskärpning skulle vara betydande. Den skulle göra att möjliga förövare tvingas att tänka efter en gång extra innan de går in och hotar eller innan de uppträder hotfullt mot lärare utanför skolan.
En skärpt lagstiftning understryker att det är oacceptabelt att slåss och hota på skolan. Vi har alltför många exempel på skolor som har stora problem med hot och våld och där obehöriga tagit sig in på skolans område och agerat hotfullt.
Arbetsmiljöverket rapporterade i höstas att antalet anmälningar av våld i skolan ökat påtagligt. Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökningar har visat att nästan var femte lärare går till sitt arbete med känslor av obehag inför risken att utsättas för hot, våld eller andra trakasserier. Samtidigt uppger närmare hälften av lärarna att våldet i skolan ökar. Färre än vart tionde fall anmäls.
Många lärare upplever idag inte bara hot och våld från elever utan utsätts också för våld från föräldrar och anhöriga. Men också från personer som helt saknar rätt att vistas inom skolans område.
I höstas uppmärksammades bland annat i media att lärare i Västerås hotats av föräldrar eller släkt till en elev. Det handlar ofta om vissa områden i städer där det finns gängkriminalitet. Där det finns gängkriminalitet blir även barnen indragna, och där kan det hända att man hotar lärare med sin familj eller sitt gäng. Det är platser där det finns andra strukturer i samhället, som ofta har en större påverkan än polis och officiella myndigheter.
Våra medlemmar som jobbar i de här områdena vet att de här strukturerna finns. Händer det då något kan det bli ett reellt hot mot läraren – och då är det viktigt att man har en skolledning som backar upp.
Alltför ofta finns det en tendens att acceptera förekomsten av hot och våld i skolan eftersom det handlar om barn och ungdomar. Men det handlar ofta om bristande respekt för vuxenvärlden och för auktoriteter. Här måste jag betona föräldrarnas ansvar när det gäller att förmedla en positiv bild av skolan. Det är viktigt för skolan att samla föräldrar och klargöra vilka regler som gäller.
Samtidigt går samtalet i samhället i en positiv riktning, man börjar prata om hur viktigt det är med kunskap och utbildning. Men det krävs mer gemensamt arbete mot den negativa utvecklingen av våldet i skolan och i samhället. Polisen, skolan och socialtjänsten måste arbeta tätare för att tidigt kunna gå in.
Också den psykosociala arbetsmiljön i skolan måste förbättras. Vi i Lärarnas Riksförbund efterlyser ett större samarbete mellan skyddsombud, rektorer och förvaltningar för att arbetsmiljön ska bli bättre. Det är viktigt att arbetsgivaren gör rutiner och riktlinjer kända för sina medarbetare – och även själva följer dem.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
