Debatt
Lärare
27 december 2019 kl 05:00

Lös lärarbristen med fler akademiker i skolan

Arbetslivet förlängs, men det betyder inte att alla kan eller vill vara kvar i samma yrke under hela arbetslivet. Ett sätt att minska lärarbristen är att aktivt rekrytera yrkeserfarna akademiker till läraryrket, skriver Moderaternas före detta skoltalesman Sten Tolgfors som föreslår ett ett akademikerpaket för att öka lärarrekryteringen.

Det här är en opinionstext

Sten Tolgfors
tidigare skoltalesman, riksdagsledamot och statsråd (M)

Staten kräver att den som ska bedriva undervisning och fastanställas som lärare är behörig, efter genomgången lärarutbildning, och legitimerad, efter ansökan om legitimation från Skolverket. Endast legitimerade lärare har fulla befogenheter, som att sätta betyg. Samtidigt saknades 2015 65 000 lärare i Sverige. Lärarbristen är bestående och beräknas komma att uppgå till 45 000 år 2035. (Skolverket)

Rekryteringsbehovet är stort de närmast kommande fem åren, då 69 000 av de 160 000 som bedöms behöva rekryteras till skolan fram till 2033 behöver anställas. 9 600 lärare beräknas årligen komma att examineras, men 12 600 examinerade skulle behövas. Skillnaden mellan antalet examinerade lärare och behovet av lärare förblir stort.

Jag har själv, då som Moderaternas skoltalesman, drivit vikten av behöriga lärare och förslag om lärarlegitimation och det är i grunden en viktig reform. Det är nödvändigt med förbättrade villkor för lärare och ökade intag till lärarutbildningarna, men det behövs mer för att hantera lärarbristen.

Vi befinner oss i ett läge där staten formellt kräver att skolor ska anställa behöriga och legitimerade lärare – trots att dessa behöriga och legitimerade lärare i realiteten inte finns att anställa.

Andelen behöriga lärare varierar dessutom starkt mellan skolor och kommuner. Många kommuner och skolor är hänvisade till att använda också icke-behöriga och icke-legitimerade lärare. Men när detta sker är en person med akademisk examen lika olegitimerad som en person med enbart gymnasieutbildning – om de båda saknar lärarbehörighet.

Akademisk examen bör dock premieras framför avsaknad av färdig högre utbildning. Den samlade akademiska massan i skolan blir annars lägre än vad som vore möjligt.

Lärare med akademisk examen kan bidra med mer ämneskunskap än personal utan akademisk examen. Anställs akademiker, när inte legitimerade lärare finns att tillgå, kan dessa sannolikt lättare lockas till pedagogisk utbildning.

Lagen säger att en obehörig lärare som ska bedriva undervisning ”i så stor utsträckning som möjligt (ska) ha en utbildning som motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande”. Då många obehöriga har en ofullbordad lärarutbildning är möjligheterna till vidareutbildning, eller rättare sagt färdigutbildning, viktiga.

Men ett förtydligande om betydelsen av akademisk examen behövs, (till exempel i skollagen 2 kap 22 §) eftersom ekonomiska incitament kan tala emot att anställa akademiskt examinerade personer, då de är äldre och dyrare. I stället riskerar vi i en situation av varaktig lärarbrist och svaga kommunala finanser att få en skola där en legitimerad lärare arbetar tillsammans med en akademiskt helt outbildad person, som kan komma direkt från gymnasiet men likväl deltar i undervisningen.

Arbetslivet förlängs, men det betyder inte att alla kan eller vill vara kvar i samma yrke under hela arbetslivet. Ett sätt att minska lärarbristen är att aktivt rekrytera yrkeserfarna akademiker till läraryrket.

Yrkeserfarna akademiker skulle via en reformerad ”kompletterande pedagogisk utbildning” (KPU) kunna tillföra skolan aktuella yrkeskunskaper och knyta undervisningen närmare arbetslivet. Detta är särskilt relevant för gymnasiet, men också för årskurs 7–9.

Vid antagning till KPU är det gymnasiebetyg respektive högskolepoäng som ger särskild behörighet och avgör vilka som får plats. Personer med flera decenniers arbetslivserfarenhet och vars kompetens knappast följer av 30 år gamla gymnasiebetyg, kan således konkurrera om samma platser som personer som kommer direkt från akademisk grundutbildning och ännu inte varit i arbetslivet.

För blivande yrkeslärare kan yrkeskunskap valideras och tillgodoräknas i samband med lärarutbildning. Yrkeskunskap från andra för skolan relevanta områden bör i en professionsutbildning premieras framför avsaknad av relevant yrkeserfarenhet. Att ha arbetat som ekonomiansvarig i 25 år är meriterande för en person som vill undervisa i företagsekonomi. I propositionen (2009/10:89) står: ”Det är av stor betydelse för skolans utveckling att personer med olika bakgrund och erfarenheter som vill utbilda sig till lärare bereds plats. Den kompetens som dessa individer bär med sig måste tas till vara, t.ex. genom kompletterande utbildningar, tillgodoräknande och validering.” Högskoleförordningen säger: ”En student får även tillgodoräknas motsvarande kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet.” Men detta verkar i praktiken mest tillämpas för personer som arbetar som obehöriga lärare.

Det kan i dag ta upp till 2,5–3 år, alltså motsvarande en helt ny akademisk utbildning, för en yrkeserfaren akademiker att nå lärarbehörighet.

Det förklaras av att det utöver KPU behövs ett ämne på D-nivå och i regel ett på C-nivå för tvåämnesbehörighet på gymnasiet, vilket för många yrkeserfarna akademiker kräver kompletteringar. För högstadiet krävs ett ämne på C-nivå och ofta ett på B-nivå för tvåämneslärare. Att lämna arbetslivet för flera års utbildning kan bli ett för stort steg för yrkesverksamma akademiker.

Det behövs ett akademikerpaket, som präglas av enkelhet och tydlighet, för att öka lärarrekryteringen:

  • På ett år ska yrkeserfarna akademiker kunna bli behöriga och legitimerade lärare. KPU bör därför kortas och effektiviseras. Det är bra att sådant arbete nu inleds, men helheten av åtgärder blir avgörande och besluten ligger både hos politiken och lärosätena.
  • Praktisk pedagogisk erfarenhet från yrkeslivet och i för undervisningsämnen relevanta yrkeskunskaper bör systematiskt valideras redan när KPU söks. Den som kommer utifrån känner inte till om möjligheten finns och informationen är svårgenomtränglig. Därför kan vägen till läraryrket framstå som onödigt komplicerad.
  • Låt akademiker efter KPU undervisa i ämnen där de har formell ämnesbehörighet, men också i ämnen där full akademisk behörighet ännu inte finns men där relevant yrkeskunskap föreligger. Det kan till exempel vara fråga om enämnesbehöriga lärare med akademiska betyg på A-nivå i sitt andra-ämne.
  • Om KPU ger enämnesbehörighet ska flerämnesbehörighet kunna uppnås genom akademisk lärarfortbildning (Lärarlyftet). Låt arbetsgivaren inom ramen för Lärarlyftet erbjuda och finansiera lärares möjlighet att nå flerämnesbehörighet.
  • Antalet platser på KPU behöver utökas och antagning kunna ske fördelad i grupper, så att fler yrkeserfarna akademiker attraheras till utbildningen. Det är viktigt att akademiker direkt efter examen kan komplettera och bli lärare. Det är likaså viktigt att akademiker med yrkeserfarenhet och praktisk pedagogisk erfarenhet kan göra det. Vad en lärare ska kunna efter KPU är samma för båda grupperna, men vilken kunskap dessa grupper har med sig in i KPU skiljer sig åt.
  • Staten och kommuner bör som arbetsgivare ha beredskap att stödja nödvändig kompetensutveckling när akademiker lämpliga att bli lärare frigörs från offentliga tjänster. Arbetsmarknaden genomgår en omställning och möjligen närmar sig en lågkonjunktur, där förutsättningarna för akademiker förändras.

De formella kraven på skolan att anställa legitimerade lärare är lika tydliga som det faktum att det i realiteten inte kan ske, eftersom lärarbristen är så stor och växande.

Resultatet blir inte alltid att personer med akademisk examen anställs i skolan, utan i stället kan oexaminerad eller outbildad personal rekryteras. Skollagen kan kompletteras så att akademisk examen premieras, men KPU-utbildningen måste också effektiviseras så att yrkeserfarna akademiker kan lockas till skolan. Det är ett sätt att få fler lärare redan nu.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 27 december 2019 kl 05:00
Uppdaterad: 27 december 2019 kl 04:55

Skribent

Sten Tolgfors
tidigare skoltalesman, riksdagsledamot och statsråd (M)

Nästa artikel

Debatt
Lärarutbildning
2 december 2019 kl 05:00

Lärarutbildningen reformeras för en bättre skola

Vi vet att det är i skolan vi lägger grunden för ett starkt samhälle, det kräver fler kunniga och kompetenta lärare och en bättre lärarutbildning. Nu inleder vi en reformering av lärarutbildningen, skriver ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans (S).

Det här är en opinionstext

Matilda Ernkrans
minister för högre utbildning och forskning (S)

Nyckeln till en jämlik kunskapsskola är fler kunniga lärare och fler anställda i skolan som kan avlasta lärarna och stötta eleverna i klassrummet. Bristen på lärare en högt prioriterad fråga för regeringen. Sverige behöver fler kunniga och kompetenta lärare, så eleverna lär sig mer.

En nyckelfråga för att möta lärarbristen och stärka svensk skola är lärarutbildningen. För länge har lärarutbildningen varit en politisk stridsfråga, samtidigt som svensk skola behöver långsiktiga förutsättningar. Nu har vi skapat ett brett samarbete i mitten av svensk politik. Det skapar möjlighet för breda reformer för svensk skola som kan hålla över tid.

I den sakpolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna är vi eniga om att lärarutbildningen ska reformeras. Nu verkställer vi punkten genom att två utredare fått i uppdrag att biträda Utbildningsdepartementet i att ta fram förslag på åtgärder för ökad kvalitet i lärarutbildningen, samt åtgärder för att underlätta för fler att bli lärare. De ska bland annat föreslå hur kopplingen mellan teori och praktik kan stärkas och hur fokus på metodiken kan öka. Så att lärarna blir mer förberedda på att axla sitt viktiga pedagogiska ledarskap i skolan.

Det ingår även i uppdraget att föreslå hur längden för kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) kan kortas ner och studietakten höjas. Utredarna ska också föreslå hur möjligheterna att jobba på en skola och studera till lärare parallellt kan förbättras. Alla dessa punkter är viktiga för att stärka utbildningen och få fler lärare.

Arbetet med att reformera lärarutbildningen kommer komplettera en rad insatser som redan pågår för att öka kvaliteten i lärarutbildningarna och få fler lärare och som nu förstärks genom höstbudgeten. Det handlar bland annat om att fortsätta med övningsskolor där man arbetar metodiskt med studenternas verksamhetsförlagda utbildning, resurser till arbetsintegrerad lärarutbildning som ger människor möjlighet att kombinera studier till lärare med att jobba i skolan. Samt stöd till att skapa fler flexibla utbildningsvägar, för att underlätta för fler att kunna bli behöriga lärare.

Dessutom bygger regeringen ut lärarutbildningarna med nya resurser. Lärarutbildning i hela landet är nödvändig på grund av den stora lärarbrist vi ser. Utbyggnaden har varit möjlig eftersom fler studenter än tidigare har sökt till lärarutbildningarna. Totalt innebär utbyggnaderna av förskollärar- och lärarutbildningarna som regeringen inledde år 2015 och 2017 tillförsel av resurser motsvarande mer än 10 000 utbildningsplatser. Det är en omfattande utbyggnad.

I höstbudgeten föreslår vi för detta cirka 108 miljoner kronor för utbyggnad år 2020, och från 2021 tillförs 162 miljoner kronor. Utöver det satsar regeringen på sommarkurser som gör det möjligt för lärarstudenter att snabbare läsa in en lärarutbildning.

Arbetet för en bättre lärarutbildning lägger grunden för fler kunniga lärare i skolan, höjda kunskapsresultat och ökad studiero. Det är på sikt avgörande för ett starkare samhälle.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 2 december 2019 kl 05:00

Skribent

Matilda Ernkrans
minister för högre utbildning och forskning (S)